En sann förståelse av den heliga texten är förknippad med själens rening, eftersom det bara är genom inre renhet som en person kan se sina syndiga fläckar och känna igen dem och avsäga sig dem. Utan denna inre vision blir läsningen av Skriften ytlig, eftersom sinnet fördunklas av tyngden av orenade passioner och rättfärdiganden.
Traditionen fungerar som ett levande minne av tron, som inte bara återger historiska händelser eller dogmatiska formler, utan överför en rikedom av teologisk förståelse och kulturell erfarenhet genom generationer. Den gör det möjligt att inte bara bevara Skriftens innehåll, utan också att berika den med innebörden av den kristna gemenskapens personliga och kollektiva erfarenhet. Det är tack vare dialogen mellan Skriften och traditionen som de troende får möjlighet att djupt utplåna den andliga essensen, som inte kan förmedlas fullt ut enbart genom orden på de heliga texternas sidor.
Försök att förstå de Heliga Skrifterna uteslutande genom personlig uppfattning, utan att ta hänsyn till den allmänna tolkningen, leder till tvetydighet och splittring av läran, eftersom det utan ett enda, beprövat och historiskt utvecklat tillvägagångssätt är omöjligt att korrekt förstå alla nivåer och sammanhang i uppenbarelsen. Detta manifesterar sig i flera aspekter:
Det levande förkroppsligandet av traditionen är kyrkans oföränderliga inre liv, som går i arv från generation till generation, genom vilket den Heliga Skrifts text får ytterligare en dimension och en djup mening. Det är denna erfarenhet av kyrkan som inte bara hjälper till att förstå ordens ursprungliga betydelse, utan också att tillämpa Skriftens undervisning i det dagliga livet, eftersom den inte bara återspeglar en skriven text, utan den levande erfarenheten hos troende från det första århundradet.
Kyrkan begränsar sig inte till att förmedla och läsa den Heliga Skrift, hon fyller på den med ett levande förkroppsligande i de troendes tradition och praktiska handlingar. Faktum är att Skriften själv utgör normen för tro, och traditionen är ett sätt att leva där evangeliets ord förverkligas. Det vill säga, den tradition som blir levande i församlingens, bönens och sakramentens handlingar är det "kött" som kompletterar de teoretiska beskrivningarna i Skriften.