Genom att fira sin unikhet går en person bortom den enkla existensen och får en djup kontakt med den högre, gudomliga principen. Denna mystiska grund definierar inte bara livets källa, utan inspirerar också till aktivt kreativt uttryck, vilket gör att varje steg på vägen till självskapande kan fyllas med energin för att transformera världen.
Det finns tillfällen i livet då frånvaron av yttre stimuli tvingar oss att möta vår inre verklighet – och ibland visar sig denna verklighet vara tom. Vid sådana tillfällen förvandlas frånvaron av yttre stimuli snabbt till ett tillstånd där sinnet verkar somna långt innan natten faller. En person blir gisslan för den dagliga trögheten, där hans själ upplever en brist på inre mat, och uppkomsten av nya idéer blir nästan omöjlig.
I en värld där personliga dramer och inre motsättningar överväldigade alla, befinner sig poeten i epicentrum för en obemärkt tragedi. I sin egen kamp mot förbittring och förvirring glömmer samhället att sanna tankar ibland inte kommer från yttre konflikter, utan från djupa personliga erfarenheter. Poeten, tyngd av sina ambitioner att förmedla det innersta, förblir vid sidan av uppmärksamheten, hans kreativa kall drunknar i bruset av andras personliga bekymmer. Gemenskapens energi är så uppslukad av inre plågor att den inte känner sig ansvarig för det missade tillfället att höra ett viktigt ord som kan ge ljus och förståelse till denna komplexa värld. I den här situationen kan var och en av oss tänka på värdet av att kunna lyssna på andra och dela ensamhetens börda, eftersom ordens sanna kraft kan återuppliva styrkan även bland glömskans stenar.
Varför är samhället, enligt texten, inte medvetet om sitt ansvar och känner inte skuld för sitt förhållande till författaren?
Enligt texten är samhället inte medvetet om sitt ansvar och känner inte skuld för sitt förhållande till författaren, eftersom det är alltför absorberat av sina egna interna konflikter, förbittring och förvirring. Poeten lämnas ensam just därför att publiken är så uppslukad av sina personliga och kollektiva angelägenheter att de inte ens lägger märke till hans verk och försök att förmedla något viktigt.
Drömmar hjälper ett barn i tidig ålder att bygga upp en kontakt med omvärlden, när han eller hon börjar leta efter förebilder och bilda de första idéerna om framtiden. Således blir barns drömmar inte bara fantasier, utan ett slags program genom vilka barnet studerar människorna runt omkring sig, historien och framtiden, och bildar förmågorna för social fantasi och kreativitet. Ett barn som rör sig från en dröm till en annan, genom lek, lär sig att uppfatta verkligheten inte bara som något givet, utan som material för att bygga sin egen framtid. Detta har en gynnsam effekt på hans inlärningsförmåga, eftersom drömmar stimulerar aktiv kunskap om omvärlden och bidrar till utvecklingen av känslomässig och kreativ aktivitet.
Emotionell uppfattning om framtiden formas i vårt medvetande genom två kompletterande processer som är förknippade med drömmar och rädslor. Å ena sidan uppmuntrar drömmar och fantasi som projiceras i vår uppfattning om framtiden oss att kreativt söka och aktivt tänka om morgondagen. Som anges i dokument "1280_6399.txt":