Ur kristendomens synvinkel uppfattas ateism inte så mycket som ett aktivt förnekande av Gud, utan som frånvaron av ett sant krav på det Högsta; Den kritiska ateismen visar sig med andra ord vara ett tomrum i det religiösa rummet, där det inte finns någon djup sökimpuls som kännetecknar den kristna längtan efter förvandling och frälsning. Ett sådant synsätt, som en källa betonar, innebär att "kritisk ateism är ett tomt utrymme i religionen; inte förnekandet av Gud, utan bara frånvaron av en fråga om Gud" (källa: 1285_6424.txt).
Jesu person kan tolkas på många sätt, utifrån olika beskrivningar som betonar hans mänskliga och andliga dimensioner. För det första är han förknippad med ett enkelt ursprung i form av en snickares son. En av källorna anger till exempel:
Baserat på de presenterade materialen manifesteras likheten mellan atom- och kvantfenomenen med gudomliga egenskaper i ett antal aspekter som förbinder mikrokosmos med högre, nästan mystiska kvaliteter. För det första, i den antika atomismen betraktades atomer inte bara som de minsta byggnadselementen, utan också som bärare av en viss "gudomlig" princip. En källa noterar således:
Frasen "Ni är inte långt från Guds rike" används i detta sammanhang inte så mycket som en bokstavlig indikation på den geografiska eller tidsmässiga närheten till frälsningen, utan som ett retoriskt knep som återspeglar den tunna linjen mellan att tvivla på sin egen andlighet och tillit till den gudomliga bestämmelsen. I ett samtal mellan en präst från boken "Oheliga helgon" och en buddhist fungerar denna fras som ett slags testsignal som samtidigt kan avslöja samtalspartnerns andliga kamp och betona det oundvikliga i den gudomliga domen.
