Baserat på de kriterier som beskrivs i källan (se source_file: 220_1098.txt) är bestämningen av huruvida en grupp varelser är mänskliga inte begränsad till ytlig likhet med dem, utan beror på en uppsättning andliga och kulturella egenskaper. En passage förklarar att när spanjorerna mötte indianerna, när de tillfrågades om deras tro och inställning till livet efter detta, drog de slutsatsen att närvaron av sådana övertygelser var ett tecken på mänsklighet:
För att bevara förtröstan på Guds kärlek när livet bjuder på prövningar och ger upphov till tvivel, är det nödvändigt att inte se dessa stunder som nederlag utan som möjligheter till fördjupad tro och andlig tillväxt. I svåra stunder, när du känner att glädjen från tidigare erfarenheter redan har bleknat, är det tron som blir en källa till styrka som hjälper dig att övervinna missmod och förtvivlan. När vi vänder oss till dem som har gått igenom de svåraste växlingarna i livet, kan vi förstå att prövningar ger oss möjlighet att upptäcka nya reserver av andlig tillit till sig själv.
Svar: Även om samvetet ses som något som föds i människan, finns det oundvikligen en gudomlig princip i det som ger det en högre mening och vägledande kraft. När det gäller innehållet i citaten är samvetet inte bara en moralisk intuition eller en social formation, utan en återspegling av den gudomliga närvaron i den mänskliga själen. Texten i filen 521_2604.txt säger till exempel:
Aposteln Paulus betonade iakttagandet av de gärningar som fastställts av Mose lag för att visa det unika i frälsningen, vilket inte uppnås genom att utföra rituella riter till det yttre, utan genom tro på Jesus Kristus. Han ansåg att Moses lag var tillfällig och tjänade till att tillrättavisa synd och förbereda människor för att ta emot försoningen, men den kunde inte ge rättfärdighet i sig själv. Paulus påpekade att försök att rättfärdiga sig själv genom laggärningar leder till att en person förblir slav under yttre riter och förlorar möjligheten att ingå i en intim relation med Gud.
Den heliga skriften i Sarigma uppstod som ett resultat av en lång och komplex process av bildandet av religiösa texter, som inte bara var en reaktion på samhällets andliga behov, utan också en återspegling av djupgående förändringar i det teologiska och filosofiska tänkandet på sin tid. Dess tillkomst markerar övergången till ett nytt skede i utvecklingen av religiösa traditioner, då etablerade idéer om den heliga texten utsattes för nytänkande och anpassning till nya kulturella och sociala förhållanden.
