Interna bedrägerier av självmedvetenhet, såsom illusioner och hallucinationer, kan avsevärt undergräva förtroendet för äktheten av vårt inre jag. Dessa fenomen vilseleder oss inte bara om vår uppfattning av den yttre världen, utan får oss också att tvivla på giltigheten av hur vi uppfattar oss själva. Till exempel citerar en av de citerade källorna ett fall med ett experiment i hypnotism, där en ung kvinna, under förslag, först uppfattade sig själv som en berusad brandman och sedan som en ärkebiskop. Denna erfarenhet visar att även vår personliga självuppfattning är föremål för mutationer: när illusioner och hallucinationer "lurar" vårt sensoriska system, ifrågasätter de i grund och botten tillförlitligheten hos all självmedvetenhet och självbild.
Psykisk subjektiv upplevelse bildar en känsla av ett stabilt "jag", som kombinerar många individuella upplevelser och tillstånd till en enda helhet, vilket i slutändan skapar en känsla av integritet och kontinuitet i den inre världen. Inre upplevelser som uppstår i medvetandet är inte separata moment, utan gör det tillsammans möjligt att känna att det bakom varje ögonblick finns ett enda centrum av "jag", vilket ger en integrerad känsla av personlighet. Således fixerar den subjektiva upplevelsen inte bara enskilda tillstånd, utan organiserar dem också i en enda semantisk och temporal sammansättning, som förenar det förflutna, nuet och framtiden kring ett orubbligt inre centrum.
Fenomenet tillit till den egna medvetenheten kan förklaras av det faktum att den direkta upplevelsen av vårt medvetande inte kräver ytterligare bekräftelse. Det vill säga, när vi upplever ett tillstånd presenteras vårt medvetande så klart och direkt att det varken finns behov eller förmåga att skilja mellan det "verkliga" och det skenbara. Detta tillstånd ger oss en känsla av absolut visshet, även om vi senare kan tvivla på den objektiva verkligheten av dessa upplevelser.
Idén om andligt faderskap bevarar och stärker kopplingen till kulturarvet och är både en hyllning till gamla traditioner och en viktig referenspunkt för det moderna samhället. Å ena sidan bidrar vördnaden för det andliga faderskapet till bevarandet av den nationella identiteten och respekten för rötterna, vilket återspeglas i följande uttalande:
Citaten visar tydligt att de andliga mentorernas ansvar går långt utöver att bara predika – det inkluderar personligt engagemang i ödet för de själar som de ansvarar för, och det kräver rigorös vaksamhet, uppriktig omsorg och djup andlig erfarenhet. En mentors ansvar framställs som en plikt som liknar den som en herde har som "ger sitt liv för fåren" och därför inte bara måste leda, utan också skydda de trogna, eftersom på hans axlar ligger en livsbejakande omsorg om varje själ. I ett avsnitt från källan 762_3807.txt står det till exempel:
