Himmelriket har en djup och mångfacetterad betydelse för troende. Den presenteras som en gåva från Herren, som tas emot av alla som svarar med tro och tar emot Jesus Kristus, liksom en inre förvandling av själen, som gradvis manifesterar sig i en människas liv. Det är inte bara ett löfte om framtiden, när det slutliga upprättandet av riket kommer att fullbordas i och med Kristi återkomst, utan det är också den nåd som formar den troendes villkor idag.
Svaret kan förstås på följande sätt: när en person får stöd kan en känsla av ovärdighet vakna upp inom honom, orsakad av en inre röst som påminner honom om de misstag eller brister han har begått. Detta leder till en emotionell motsägelse: å ena sidan känner en person andras kärlek och vänlighet, och å andra sidan anser han sig själv inte förtjäna denna omsorg. Som ett resultat av detta svarar han inte bara inte med tacksamhet, utan avvisar ofta till och med den hjälp han får.
Sociala attityder och kulturella traditioner har ett avgörande inflytande på att bryta det osynliga moraliska kontrakt som manifesteras av otacksamhet, eftersom de formar människors tänkande och beteende i förhållande till ömsesidigt ansvar, respekt och uppskattning. Först och främst bidrar odlingen av stolta attityder och personlig betydelse i samhället till det faktum att människor, särskilt de som innehar höga sociala positioner, uppfattar sig själva som överlägsna andra, vilket förhindrar bildandet av en känsla av ömsesidig tacksamhet. Detta bekräftas av följande avsnitt från källa «201_1002.txt":
Stolthet och förlust av ödmjukhet skapar en grogrund för otacksamhet, eftersom de berövar en person förmågan att inse att alla fördelar kommer från andra (och från en högre källa), och kastar honom också in i illusionen att han förtjänar dessa gåvor med rätt. En person som är överväldigad av högmod tar de förmåner som visas honom för givna och uppfattar dem inte alls som mirakel eller nådegåvor, och känner därför inget behov av att tacka för dem.
Svaret är att den korrekta användningen av den anförtrodda egendomen ses som ett sätt att bevara dess andliga och moraliska värde, eftersom egendomen, hur betydelsefull den än kan verka, faktiskt tillhör Gud, och personen är endast den förvaltare som detta värde anförtros. Med andra ord, när en person gör sig av med egendom i enlighet med gudomlig utnämning, visar han inte bara en ansvarsfull inställning, utan bidrar också till att stärka de andliga och moraliska banden i samhället.
Varför kan en person uppleva en inre konflikt när han eller hon får stöd och vägra att svara med tacksamhet?
Hur påverkar sociala attityder och kulturella traditioner kränkningen av det osynliga moraliska kontraktet i samhället, vilket tar sig uttryck i otacksamhet?
Hur bidrar stolthet och förlust av ödmjukhet till att skapa mänsklig otacksamhet?
Vilket är sambandet mellan en korrekt användning av anförtrodd egendom och bevarandet av dess andliga och moraliska värde?
We use cookies to ensure you get the best experience on our website.
Learn more.
