Begreppet himmel och i olika religiösa uppfattningar är mångfacetterat och återspeglar både objektiva dogmer och subjektiva andliga upplevelser hos en person.
I vårt moderna andliga tänkande förblir begreppen himmel och oföränderliga följeslagare till den mänskliga existensen. Redan i den kristna traditionens gryning försökte tänkare förstå dessa bilder och förstå dem som integrerade manifestationer av människans inre tillstånd, hennes val och frihet. Denna dualitet gör det möjligt för oss att se världen som en arena för en pågående kamp mellan den utopiska drömmen om perfektion och den ängsliga rädslan för att förlora kontakten med det gudomliga.
Till en början var människan begåvad med en unik gåva – en kreativ princip som återspeglade den inre, gudomliga avbilden. I detta utgångstillstånd fanns all potentialens fullhet, men denna förmåga bestämde inte i sig hans moraliska ideal. Från allra första början gavs människan Guds avbild, och uppnåendet av moralisk likhet var resultatet av hennes valfrihet och andliga strävanden.
I vårt moderna liv ligger det verkliga syftet inte i yttre omständigheter, utan i djupa inre förändringar som vi själva väljer. När en person träder in på den andliga tillväxtens väg måste hon beslutsamt befria sig från den materiella tillvarons bojor och sträva efter en högre princip, övervinna de vanor och kvaliteter som hindrar själens fulländning.
I centrum för den mänskliga existensen finns alltid själen, den eviga kärna som ger livet mening och ordning. Detta undflyende väsen transcenderar det enkla fysiska höljet för att definiera personlighetens sanna väsen och rikta all livsenergi dit den har tilldelats sina viktigaste uppgifter.
Läran om självkännedom i de apokryfiska evangelierna, liksom i Tomas och Johannes, intar en central plats i deras teologiska bild. Dessa texter ser självkännedom som nyckeln till att upptäcka det sanna jaget, som är kopplat till den gudomliga naturen och ljusets källa. Enligt deras åsikt gör vetskapen om ens inre ursprung och sanna öde att man kan återvända till det ursprungliga, rena tillståndet, fritt från den materiella världens korruption. I inledningen till Thomasevangeliet sägs det till exempel:
Mellan himmel och: En andlig resa mellan ideal och verklighet
Begreppet himmel och i olika religiösa uppfattningar är mångfacetterat och återspeglar både objektiva dogmer och subjektiva andliga upplevelser hos en person.
Det inre jaget och den fria viljan: Vägen från perfektion till syndfullhet
Människan skapades ursprungligen fullkomlig i enlighet med Guds avbild, men denna fulländning innebar endast ett begynnelsetillstånd och inte ett oföränderligt moraliskt ideal.
Förvandling genom inre mening: Nyckeln till Sant Liv
Baserat på de citat som presenterats ligger den sanna meningen med livet i en djup inre förvandling, i processen av frigörelse från begränsningarna i den skapade existensen och förvärvet av en högre mänsklig princip.
Själen som en källa till livsenergi
När själen inkarneras i den fysiska världen spelar den en nyckelroll och fungerar som den eviga kärnan i en människa som ger livet mening och ordning.
Vilken betydelse har läran om självkännedom i de apokryfiska evangelierna, till exempel i Tomas och Johannes, och varför uteslöts den från de kanoniska kristna texterna?
