I de andliga traditionernas värld framstår helvetets eld inte bara som en skrämmande låga, utan som ett djupt symboliskt element som kombinerar både olidligt lidande och förvandlingens kraft. Redan i antika källor har bilden av den "eviga elden" fått en dubbel betydelse: den är både ett instrument för bestraffning och ett ljus för upplysning för dem som är redo att gå igenom helig rening.
Baserat på ovanstående citat kan vi dra slutsatsen att en sådan händelse, där en gris matas av en muslim, snarare inte uppfattas som en välsignelse, utan som ett tecken på andlig bestraffning eller en varning om att falla in i oordnade passioner. På ett ställe finns det ett gammalt ordspråk: "Gud kommer inte att tillåta det, grisen kommer inte att äta", vilket indikerar tron att det sanna skyddas av Guds vägledning från inflytandet av det som symboliserar orenhet och uselhet. Om något så onaturligt händer kan det alltså tolkas som en påminnelse om att människan har förlorat sin förbindelse med högre värden och har lämnat rättfärdigheten.
Segern förlorar sitt djupaste värde om den inte följs av fred, för utan en fredlig omvandling förblir alla krigets offer oersatta och finner inte sin högsta manifestation. De uppoffringar som görs på slagfältet är avsedda att skapa ett nytt, harmoniskt och andligt återupplivat samhälle. Om segern endast åtföljs av fortsatta konflikter eller en återgång till de gamla, materialistiskt orienterade styrelseformerna, då blir den i själva verket bara en illusion av framgång och är farlig till sin natur och hotar landets fortsatta utveckling.
Folkets inre livsbejakande kraft manifesteras i dess inre strävan efter självförbättring, frivillig osjälviskhet och hängivenhet till det gemensamma bästa. Det är en makt som kommer till uttryck i det sätt på vilket varje medborgare, utan att förvänta sig en personlig belöning, bidrar till en samhällsnyttig sak, oavsett om det är inom offentlig förvaltning, ekonomisk eller vetenskaplig verksamhet. En sådan hängivenhet och önskan att fullgöra sin plikt stärker enhetens anda, gör folket starkt, enat och förmöget att stå emot livets utmaningar.
Den verkliga segern i fråga består inte i erövringar på slagfältet, utan representerar andens inre seger över ondskan, som förvandlar hela världen inifrån. Denna seger innebär att man överger tron på rå styrka och militär makt och ersätter dem med en djup tillit till sanningens och andlighetens kraft. Med andra ord, när en person vinner en inre seger förvärvar han förmågan att etablera verklig frid, eftersom det är andlig förnyelse som är den mest solida grunden för fred.