Broar av heliga ord: likheter och skillnader i traditioner
De heliga texterna i de två världsreligionerna, Bibeln och Koranen, uppvisar slående likheter i presentationen av nyckelintriger, samtidigt som de bevarar de unika dragen i varje lära. Introduktionen av förfäderna, Adam och Eva, i berättelsen om syndens fall verkar pittoresk och dramatisk: båda heliga böckerna avslöjar berättelsen om olydnad som ledde människor till exil från paradiset. Koranen skildrar detta drama genom metaforen att gå från himlen till jorden, vilket symboliserar början på den mänskliga rasens kamp, vilket ekar av den bibliska skildringen av Edens lustgård och dess förlust.
Huvuddelen av berättelsen rör också Jesus, Marias son, vars plats i Koranen intar en mindre omfattande, men ändå betydelsefull roll i jämförelse med den centrala roll som Kristusbilden har i evangeliet. Denna kontrast understryker hur viktigt Nya testamentet är för kristendomen, där Jesu Kristi liv, gärningar och ord utgör trons kärna och förenar Gamla och Nya testamentet till en enda helhet. Det är värt att notera att den kristna traditionen uppvisar en anmärkningsvärd enhet genom ständiga korshänvisningar inom de kanoniska texterna, vilket återigen vittnar om den strukturella koherensen och det djupa sambandet mellan deras epistlar.
Sammanfattningsvis, trots skillnaderna i tolkningar och betoning, ger de heliga texterna i båda traditionerna mat för djup reflektion över den mänskliga existensen, fallet och återlösningen. Medvetenheten om dessa skärningspunkter berikar både religiöst tänkande och interreligiös dialog och påminner oss om att tro förenar folk och kulturer på många sätt och skapar broar över århundraden och kontinenter.
Vilka delar av Bibeln kan jämföras med verserna i Koranen och hur är de heliga texterna uppbyggda i den kristna traditionen?
I Koranen kan du hitta element som direkt motsvarar de nyckelintriger och karaktärer som finns i Bibeln. Både Bibeln och Koranen beskriver till exempel de första människornas fall – Adam och Eva. En av källorna säger:
"Koranen, liksom Bibeln, beskriver förfädernas syndafall – Adam och Eva. Enligt muslimernas heliga bok var den första människan Allahs kalif (representant). Gud lät Adam bo i en underbar trädgård och befallde honom att inte äta frukten från ett enda träd. Men övertalade Adam och hans hustru att vara olydiga mot Allah. På grund av denna olydnad blev de utvisade ur lustgården. De fick veta att från och med den stunden skulle al-ard (land) vara deras hem och att deras ättlingar skulle vara fientliga mot varandra. Eftersom människor hade syndat kunde de inte längre leva i paradiset, och Gud fördrev dem från Edens lustgård, vilket också är i enlighet med den bibliska berättelsen. Koranen använder ordet habhata (att skicka ner) två gånger för att beskriva gudomlig straff, muslimer tror att trädgården ursprungligen var i himlen och att människor förvisades till jorden för synd. Den muslimska tron att alla dessa händelser ägde rum i himlen, i paradiset, bekräftas av orden i Sura 9:72, som talar om jannah, som betyder "trädgård" på arabiska. Detta är ett av namnen på paradiset inom islam. Muslimer tror att vi talar om Edens lustgård, där Adam och Eva bodde."
(källa: länk txt, sida: 234-235)
Koranen nämner också personer som Jesus (Jesus, Marias son), men hans berättelse om Jesus är mycket kortare än den som finns nedtecknad i evangeliet, där Kristusgestalten intar en central plats i hela Nya testamentet. Ett exempel på jämförelse ges:
När jag lyckades övertala min syriske vän att läsa evangeliet erkände han att "jag hittade många intressanta saker i Injil (Bibeln), som, om det talas om den, är mycket sparsamma i Koranen". Till exempel finns det bara några få suror om Isa ben Mariam (Jesus, Marias son) i muslimernas heliga bok. Samtidigt är Kristusgestalten central genom hela evangeliet (Injil)."
(källa: länk txt, sida: 65)
Om vi går vidare till den andra aspekten av frågan är de heliga texterna i den kristna traditionen strukturerade som en enda helhet, bestående av Gamla och Nya testamentet. Trots sin enhet är Nya testamentet av största vikt för kristna, särskilt evangeliet, som fångar bilden av Jesus Kristus själv genom beskrivningar av hans liv, gärningar och ord. Som betonat:
"De heliga skrifterna i Gamla och Nya testamentet är ett, men för kristna ligger Nya testamentet till grunden för allting, och först och främst evangeliet, i vilket Jesu Kristi avbild själv är förseglad, uppenbarad i händelserna i hans liv, i hans gärningar och ord."
(källa: länk txt, sida: 618)
Dessutom manifesteras traditionen av kristen teologisk tanke också i intertextualitet, där de olika böckerna i kanon hänvisar till varandra. En källa innehåller till exempel en lista med referenser till nyckeltexter:
"Se: Matt. 12, 18, 20; 25, 31-46; I. 5, 22, 27-29; Rättsakter. 10, 42; Rom. 14, 10; 2 Kor. 5, 10; 2 Tim. 4, 1; Öppna. 19, 11-13."
(källa: länk txt, sida: 5149)
Sådana korsreferenser återspeglar hur heliga texter i kristendomen är sammankopplade, vilket visar på konsekvensen och enheten i deras berättelser som är central för den kristna traditionen.
Således återspeglas delar av Bibeln – från berättelsen om syndafallet till beskrivningen av profeterna och de återlösande händelserna – i Koranens verser, även om tolkningar och betoningar kan skilja sig åt. Samtidigt är de heliga texterna i den kristna traditionen uppbyggda som en enda helhet av Gamla och Nya testamentet, där Nya testamentet, särskilt evangelierna, bär huvudbudskapet om Jesu Kristi liv och lära.
Stödjande citat:
"Koranen, liksom Bibeln, beskriver förfädernas syndafall – Adam och Eva. [...]" (källa: länk txt, sida: 234-235)
När jag lyckades övertala min syriske vän att läsa evangeliet erkände han att "jag hittade många intressanta saker i Injil (Bibeln), som, om det talas om den, är mycket sparsamma i Koranen". Till exempel om Isa ben Mariam (Jesus, Marias son) [...]" (källa: länk txt, sida: 65)
"Den Gamla och Nya testamentets heliga skrift är ett, men för de kristna ligger Nya testamentet till grunden för allting, och framför allt evangeliet, i vilket bilden av Jesus Kristus själv är inpräntad, [...]" (källa: länk txt, sida: 618)
"Se: Matt. 12, 18, 20; 25, 31-46; I. 5, 22, 27-29; Rättsakter. 10, 42; Rom. 14, 10; 2 Kor. 5, 10; 2 Tim. 4, 1; Öppna. 19, 11-13." (källa: länk txt, sida: 5149)