Det levande förkroppsligandet av traditionen är kyrkans oföränderliga inre liv, som går i arv från generation till generation, genom vilket den Heliga Skrifts text får ytterligare en dimension och en djup mening. Det är denna erfarenhet av kyrkan som inte bara hjälper till att förstå ordens ursprungliga betydelse, utan också att tillämpa Skriftens undervisning i det dagliga livet, eftersom den inte bara återspeglar en skriven text, utan den levande erfarenheten hos troende från det första århundradet.
En förändring i prioriteringar till förmån för bekvämlighet leder ofta till det faktum att en person börjar ägna uppmärksamhet uteslutande åt materiellt välbefinnande och bekvämlighet, och missar möjligheten att djupt leva känslomässiga upplevelser. När bekvämlighet blir det dominerande målet riktas ansträngningarna mot att förenkla och snabba upp vardagen, vilket i sin tur minskar känsligheten för nyanserna i den emotionella världen. Känslor börjar manifestera sig som kortvariga, mekaniska reaktioner, utan djup och stabilitet, och en persons inre utrymme blir utarmat, eftersom det inte finns något incitament för självreflektion och sökande efter djupare mening med livet. Detta leder till det faktum att livet får karaktären av en ytlig emotionell upplevelse, vilket i slutändan medför allmän emotionell trötthet och tomhet.
Att upplevelsen av lycka är så kort är en naturlig del av vårt livs själva natur och de föränderliga yttre omständigheterna. När vi upplever lycka verkar den fullständig och tillfredsställande, men när det tillstånd som vi hoppades vara lyckliga för har uppnåtts förlorar den snabbt sin fullhet och börjar verka otillräcklig. Således tvingas en person att ständigt revidera sina förväntningar och leta efter nya riktlinjer, nya betydelser för att uppnå tillfredsställelse i livet.
Sann andlighet manifesterar sig som en ständig inre förnyelse av själen, när en person strävar efter att samla en ojämförligt värdefull andlig skatt genom daglig förvandling och flitigt arbete på sin inre värld. Denna förnyelse är inte bara en enkel förändring, det är en mystisk omvandling som gör att du kan bevara essensen av personligheten, samtidigt som du fyller den med nytt ljus och styrka. Det är genom den ständiga utvecklingen av ens själ, genom uppmärksam och snabb introduktion till sann andlig rikedom, som en person gradvis blir i stånd att uppfatta världen djupare och inse dess högre betydelser.
Andlig utveckling har en djupgående inverkan på uppfattningen av tid och förändrar hur vi tolkar det förflutna och nuet. Å ena sidan hjälper det en person att kontinuerligt analysera och ompröva sin livsväg. Som det står i en av texterna: "En person lever som om han hade bakhuvudet framåt... På samma sätt är en person dömd till ständig förståelse och omprövning av sin väg. Han kan inte leva i en meningslös värld, det är viktigt för honom att förstå varför han är här och nu och är så här" (källa: 1292_6456.txt). Detta uttalande betonar att vårt minne och vår erfarenhet av det förflutna fungerar som en guide för att förstå nuet, och andlig utveckling stärker denna process och gör den mer medveten och målmedveten.
Hur kompletterar och berikar det levande förkroppsligandet av traditionen den Heliga Skrifts text så att den kan förstås till fullo och tillämpas på rätt sätt i det dagliga livet?
Hur kan en förändring av prioriteringar till förmån för bekvämlighet leda till en ytlig känslomässig upplevelse och en minskning av den totala känslomässiga intensiteten i livet?
Hur stimulerar den kortsiktiga upplevelsen av lycka en person att ständigt söka efter nya betydelser och röra sig i livet?
Hur kommer sann andlighet till uttryck genom ständig inre förnyelse och önskan att utveckla själens rikedom?
Hur påverkar andlig utveckling uppfattningen av tid och omtänkandet av det förflutna?
