De ackumulerade livskänslorna har en djup och omfattande inverkan på en persons inre värld och bestämmer både hans självuppfattning och förmågan att skapa, anpassa sig och harmoniskt interagera med världen omkring honom. Känslor, både positiva och negativa, är en integrerad del av personlighetsstrukturen. De bildar en inre palett av känslor, upplevelser och önskningar, utan vilka en person förvandlas till ett rent rationellt system, utan verkliga känslor och kreativitet.
Svaret bör ses genom prismat av sammanhängande processer för personlighetsbildning, där sexuell attraktion och intellektuella förmågor ömsesidigt påverkar varandra genom en gemensam emotionell bas. Således, enligt källan (1348_6739.txt), "... Det råder inget tvivel om att den viktigaste rollen i [omvandlingar av den emotionella sfären] tillhör uppvaknandet av det sexuella psyket, pubertetsprocesserna." Detta innebär att de processer som är förknippade med sexuell mognad bidrar till djupgående förändringar i känslolivet, vilket i sin tur utgör grunden som bidrar till utvecklingen av intelligens. Med andra ord utlöser sexuell attraktion under puberteten komplexa psykologiska processer som utgör den emotionella grunden för ytterligare intellektuella konstruktioner.
Kyrkan kallar oss verkligen att älska Gud, för han är alltings Skapare, och det är genom kärleken till honom som vi kommer att förstå hela den kreativa harmonin i världen. I denna förståelse blir naturen inte ett föremål för dyrkan eller överdriven omsorg, utan fungerar snarare som ett vittnesbörd om Guds visdom och godhet, som förkunnar storheten i hans skapande kraft.
Den oupplösliga länken mellan självkännedom och konstant arbete med sig själv ligger i det faktum att var och en av våra handlingar, varje ögonblick av medvetenhet blir en del av processen för personlig utveckling. Självupptäckt är inte bara ett inre sökande, utan också en aktiv förståelse för vilka vi är, vilket gör att du kan se dina styrkor och områden för tillväxt. Att ständigt arbeta med sig själv förvandlar i sin tur denna medvetenhet till verkliga förändringar som syftar till att förbättra personligheten. Med andra ord fungerar självkännedom som grunden för målmedveten självförbättring: ju djupare en person studerar sig själv, desto mer medveten och effektiv blir hans aktivitet, och varje aktivitet är i själva verket arbete med honom själv.
Processen att arbeta med sig själv gör det möjligt för en person att vakna och utveckla sin inre frihet och kreativa potential, vilket i sin tur blir en källa till andlig tillväxt och att hitta inre harmoni. Det är inte reducerat till mekanisk förändring, utan är en djupgående självupptäckt, när det är genom en målmedveten utveckling av sinnet, hjärtat och viljan som ett sant andligt uppvaknande sker. Under arbetets gång upptäcker en person en källa till kreativ kraft i sig själv, som uttrycks som en yttre manifestation av en inre, fri och kreativ process som förvandlar personligheten inifrån.
Hur påverkar de ackumulerade livskänslorna den inre världen och det allmänna känslomässiga tillståndet hos en person?
Hur hänger intellektuella förmågor och sexuell attraktion ihop, och vad kan bidra till detta samband?
Varför uppmanar kyrkan till att älska Gud, men fokuserar inte på att ta hand om naturen som sin skapelse?
Vad är det oupplösliga sambandet mellan självkännedom och konstant arbete med sig själv i samband med personlighetsutveckling?
Hur bidrar den djupa och mångfacetterade processen att arbeta med dig själv till andlig utveckling och förvärv av inre harmoni?
