Fiendskapen mellan ortodoxa, katoliker och protestanter har ett komplext ursprung som bygger på både historiska och teologiska skillnader.
Från djupt historiskt minne är konfrontationen mellan ortodoxa, katoliker och protestanter fortfarande ett av de tydligaste exemplen på hur politik, kultur och religiös tro har skrivit om historiens gång. Epoker då missbruk av kyrkans makt och sammandrabbningar mellan nationella intressen förvärrade konflikterna lade grunden för bildandet av protestantismen som ett svar på den katolska kyrkans dominans. Denna period kännetecknades av nationella konfrontationer, då kulturella och politiska ambitioner blev en katalysator för religiösa dispyter.
För att förstå äktheten i Kristi undervisning måste man inte bara ta hänsyn till den textuella överföringen av Ordet, utan framför allt till Lärarens eget exempel i livet. Som den protestantiske liberalteologen A. Harnack noterar, är det inte så mycket noggrannheten i återberättandet som är viktigt för kyrkan som Lärarens liv, som inte kan förfalskas. Det är Jesu personliga erfarenheter och handlingar som utgör den oföränderliga grunden för att bekräfta äktheten i hans läror, även om delar av dem kan ha förvrängts senare (källa: 178_888.txt).
Många människor föredrar att acceptera bibelkritikernas argument eftersom de ofta erbjuder förklaringar baserade på moderna historiska, vetenskapliga och textuella metoder som verkar mer objektiva och begripliga ur den vardagliga erfarenhetens synvinkel. Samtidigt förlitar sig argumenten från bibelforskare som försvarar Skriften ofta på traditionell förståelse, andlig erfarenhet och en holistisk vision som kan uppfattas som mindre "vetenskaplig" eller intuitiv. Detta skapar en viss psykologisk obalans: människor tenderar att leta efter bekräftelse på sina förutfattade förväntningar, just för att "han själv består av osanning, och varje osanning, varje lögn är närmare honom", som noteras i ett av uttalandena (källa: 9_44.txt). Denna inre attityd gör dem mottagliga för kritiska tolkningar som återspeglar den moderna kulturens skepticism.
I protestantisk teologi är den förhärskande tanken att frälsning endast uppnås genom tro på Kristus, och inte på bekostnad av mänsklig förtjänst. Av detta följer en insikt om ens egen svaghet och en människas oförmåga till sann rättfärdighet, vilket i sin tur minskar tendensen att fördöma andra. Varje troende är medveten om sitt beroende av Frälsarens återlösande förtjänster, och detta leder till det faktum att han i stället för att döma sin nästa fokuserar på personlig omvändelse och inre kamp med synd. Således innebär det protestantiska tänkesättet ofta att frälsningssättet är en upplevelse av personlig omvändelse och pånyttfödelse genom tro, snarare än en demonstration av yttre rättfärdighet, vilket gör att det verkar olämpligt och saknar en andlig grund att skylla på andra.
Motivationsfaktorer, som att söka sanningen eller protestera mot populärkulturen, kan leda till att en person vidtar åtgärder som strider mot accepterade normer och rationella förväntningar, vilket i sin tur ökar sannolikheten för att fatta riskfyllda beslut.
Ursprunget till kristna kontroverser: Historia, passion och tro
Fiendskapen mellan ortodoxa, katoliker och protestanter har ett komplext ursprung som bygger på både historiska och teologiska skillnader.
Hur kan äktheten i Kristi lära utvärderas om det finns en möjlighet att den kan ha förvanskats av bödlar?
Varför har många människor en tendens att blint tro på bibelkritiker, medan bibelforskare som argumenterar för Bibeln är mindre pålitliga?
Varför finns det en jämförelsevis låg tendens att fördöma andra inom protestantismen?
Hur bidrar motivationsfaktorer, som att söka sanningen eller protestera mot populärkulturen, till riskfyllda beslut?
