I teologins värld bryter gnosticismen trotsigt traditionella idéer om Gud och skapelsen.

Gnostisk Syn: En Perfektion i varje Fragment

I teologins värld bryter gnosticismen trotsigt traditionella idéer om Gud och skapelsen. I motsats till de klassiska lärorna, där det högsta jaget separerar sig från skapelsen, leder det gnostiska begreppet till idén att Guds absolut ouppnåeliga perfektion genomsyrar varje partikel av existens. Världen är i denna bemärkelse inte någon tillfällig produkt som skilts från Skaparen, utan den är en mångfaldig manifestation av det Absolutas enda plan.

Denna doktrin krossar stereotyper enligt vilka skapelsen är oberoende, vilket innebär att det finns en intern princip som styr dess utveckling inom ramen för dogmer som underkastar individen moraliskt ansvar. Gnostiker ser verkligheten som fragmentarisk, men inte utan en djup förbindelse med en högre princip, som förfinar skillnaden mellan skapare och skapelse. Ett sådant synsätt gör det inte bara möjligt för oss att ompröva de arketypiska bilderna av Gud och världen, utan inbjuder också alla att återfå förlorad kontakt med varandets grund, att återställa inre harmoni med gränslös visdom.

Som ett resultat av detta utgör det gnostiska perspektivet en kraftfull och djupgående utmaning mot traditionella religiösa idéer, vilket stimulerar sökandet efter ideologisk enhet och balans mellan högsta perfektion och den oändliga mångfalden i världen.

Hur förhåller sig det gnostiska begreppet om skaparen och hans efterföljare till traditionella religiösa idéer?

I den gnostiska inställningen till frågan om skaparen finns det en fundamentalt annorlunda förståelse än i traditionella religiösa idéer. Enligt det gnostiska konceptet framträder Gud inte bara som en personlig skapare som skapar något radikalt annorlunda än sig själv, utan är snarare en absolut, ouppnåelig perfektion, och allt som händer i världen uppfattas som fragment av hans obegränsade plan. Det vill säga, istället för att betrakta skapelsen som en oberoende enhet skild från Gud, ser gnostikerna den som en manifestation av ett enda, allomfattande absolut.

Som ett exempel på en sådan skillnad ges följande uttalande:
"Det antas vanligtvis att Gud har skapat något, en viss originalitet, även om den är härledd, men ändå helt olik honom, och att detta något stämmer överens eller inte stämmer överens med Gud. Det är uppenbart, att "ursprungligheten", den "primära egenskapen", "naturen" eller "naturen" hos ett sådant något redan förutbestämmer dess uppenbarelse, d.v.s. att det skapade inte alls är fritt, och att Gud bär skulden för dess misslyckanden och synder. Men ur gnostisk synvinkel är Gud absolut, ouppnåelig perfektion, och allt som händer i världen är bara fragment av hans oändliga plan. (källa: länk txt)

I traditionella religioner ligger betoningen alltså på det faktum att Gud skapade något externt och oberoende, som sedan är föremål för mänskligt val och fri vilja, samt ansvarigt för moraliskt ansvar. I den gnostiska läran är dock denna dualism mellan skapare och skapelse utjämnad: världen och dess manifestationer uppfattas som en omistlig, även om den fragmentarisk, projektion av Guds absoluta perfektion, och anhängarna av denna uppfattning strävar efter att förverkliga och återställa sin förbindelse med denna ouppnåeliga princip.

Stödjande citat:
"Det antas vanligtvis att Gud har skapat något, en viss originalitet, även om den är härledd, men ändå helt olik honom, och att detta något stämmer överens eller inte stämmer överens med Gud. Det är uppenbart, att "ursprungligheten", den "primära egenskapen", "naturen" eller "naturen" hos ett sådant något redan förutbestämmer dess uppenbarelse, d.v.s. att det skapade inte alls är fritt, och att Gud bär skulden för dess misslyckanden och synder. Men ur gnostisk synvinkel är Gud absolut, ouppnåelig perfektion, och allt som händer i världen är bara fragment av hans oändliga plan. (källa: länk txt)

Denna synpunkt betonar det unika i det gnostiska begreppet i jämförelse med traditionell teologi, där det absoluta och det skapade är klart åtskilda, och begreppet om skaparen och hans efterföljare får en helt annan nyans av förståelse, baserat på idén om återkomsten eller förverkligandet av den förlorade enheten med det absoluta.