Dessa uttryck används för att beskriva en aktivitet som verkar paradoxalt meningslös, när en person gör en ansträngning som inte leder till något verkligt.
I dagens värld är det inte ovanligt att stöta på handlingar som stannar upp och förvandlas till en meningslös rutin. Välkända metaforer, som "krossa vatten i en mortel" och "sågspån", illustrerar tydligt en situation där betydande ansträngningar läggs på processer som inte ger verkliga fördelar. När vi går in i denna diskussion förstår vi hur viktigt det är att vara medveten om sökandet efter sann mening i våra studier.
Även de mest självsäkra människorna anses vara varelser för vilka känslomässig koppling och ömsesidigt stöd är av största vikt. Som en källa noterar: "De mest radikala individualisterna bildar en gemenskap. Eremiterna förenade sig och grundade ett kloster, det vill säga en gemenskap av munkar, ensamma munkar som i egenskap av ensamma varelser ändå måste stödja varandra. Och begrav dina döda. Och i slutändan måste de skriva historia om de inte gör barn" (källa: 1076_5377.txt). Detta visar att även de som söker maximal autonomi inte helt kan undvika behovet av att stödja andra, särskilt i stunder av livskriser och att utföra grundläggande sociala funktioner.
Motivationsfaktorer, som att söka sanningen eller protestera mot populärkulturen, kan leda till att en person vidtar åtgärder som strider mot accepterade normer och rationella förväntningar, vilket i sin tur ökar sannolikheten för att fatta riskfyllda beslut.
Andlighetens tillväxt ses inte bara som en evolutionär process, eftersom den inte lyder under den naturliga utvecklingens rigida lagar, som i naturen, där allt bestäms av mekanistiska processer. Andlighet består enligt källan i en persons förmåga att frigöra sig från yttre, objektiverade förhållanden – den uppstår inte "från det lägre", som inte innehåller ett element av det högre, utan kräver en aktiv, kreativ ansträngning av individen. Detta manifesteras i följande uttalande:
Folkets inre livsbejakande kraft manifesteras i dess inre strävan efter självförbättring, frivillig osjälviskhet och hängivenhet till det gemensamma bästa. Det är en makt som kommer till uttryck i det sätt på vilket varje medborgare, utan att förvänta sig en personlig belöning, bidrar till en samhällsnyttig sak, oavsett om det är inom offentlig förvaltning, ekonomisk eller vetenskaplig verksamhet. En sådan hängivenhet och önskan att fullgöra sin plikt stärker enhetens anda, gör folket starkt, enat och förmöget att stå emot livets utmaningar.
Slöseri med ansträngning: när arbetet bara är en illusion av resultatet
Dessa uttryck används för att beskriva en aktivitet som verkar paradoxalt meningslös, när en person gör en ansträngning som inte leder till något verkligt.
Varför tvingas ens radikala individualister att gå samman i gemenskaper för att ge emotionellt stöd och lösa livets problem?
Hur bidrar motivationsfaktorer, som att söka sanningen eller protestera mot populärkulturen, till riskfyllda beslut?
Varför betraktas andlighetens tillväxt inte som en enkel evolutionär process, utan som en uppgift som ställs framför en person för att uppnå inre balans?
Vilken är folkets inre livsbejakande kraft, och hur kan den lyfta landet till en ouppnåelig höjd genom fredliga ansträngningar?
