När det finns smärta förknippad med insikten att en man fortfarande hedrar minnet av sin relation med sitt ex, är det hjälpsamt att försöka acceptera denna del av hans förflutna.
I ett förhållande tar var och en av oss med oss inte bara kärlek, utan också upplevelsen av tidigare erfarenheter. När smärtan smyger sig på och påminner om att en man hedrar minnet av ett tidigare förhållande, är det användbart att se detta inte som ett hot, utan som en del av hans unika livsväg. Acceptans av det förflutna är ett medvetet steg mot djup ömsesidig förståelse, vilket låter dig respektera hans emotionella bagage och inse att det var tidigare erfarenheter som formade en person som är kapabel att verkligen älska.
Önskan att återupprätta integriteten och övervinna inre splittring ses som den process genom vilken människan återvänder till sin personlighets ursprungliga, odelbara natur. Denna process innebär att släppa de ackumulerade hinder som har lett till upplösningen av ande, själ och kropp, och att återvända till den harmoniska enhet som människan var före fallet.
Den psykologiska aspekten av lycka definieras som ett tillstånd av absolut fullständighet, utan önskningar, eftersom man i detta tillstånd känner sig helt komplett, utan brist eller behov som ger upphov till nya ambitioner. När en person når maximal tillfredsställelse, "överväldigad av lycka", behöver han inte något mer, och alla önskningar faller bort som överflödiga. Detta innebär att sann lycka inte ligger i jakten på nya varor, utan i känslan av helhet och fullständighet, när det inte finns någon inre rörelse av passioner och ambitioner för något annat.
Själens sanna rikedom bestäms inte av materiella förvärv, utan av en djup inre omvandling som sker genom andlig tillväxt och utveckling av dygder. Denna rikedom är andlig, den manifesteras i förvärvandet av evigt liv, berikandet av den inre världen och förvandlingen genom att vända sig till Gud. Till exempel, som en av källorna noterar: "Vi har redan sett att S:t Johannes från en principiell ståndpunkt endast erkänner en sann fattigdom, bristen på dygd, och endast en sann rikedom, evigt liv. Därför beror det på en persons vilja att vara verkligt rik eller fattig, och dagens fattigdom är lika mycket ett spöke, en mask, en bild som jordisk rikedom" (källa: 1234_6166.txt).
Dagtid symboliserar traditionellt klarhet, rationalitet och ordning, eftersom dagens ljus representerar manifestationen av den synliga, ordnade sidan av universum. En av källorna konstaterar således:
Accepterande av det förflutna som en garanti för sann kärlek
När det finns smärta förknippad med insikten att en man fortfarande hedrar minnet av sin relation med sitt ex, är det hjälpsamt att försöka acceptera denna del av hans förflutna.
Hur hjälper strävan att återställa helheten och övervinna inre separation människor att återvända till enheten i sin mänsklighet?
Varför definieras den psykologiska aspekten av lycka som ett tillstånd av absolut fullständighet, utan begär?
Hur definieras själens sanna rikedom i samband med andlig tillväxt och inre förvandling?
Hur förknippas dagen med rationalitet, ordning och ljus, och natten med mystik, uppenbarelse och urmakt?
