Omvandlingen av den inre världen börjar med medvetenheten och övervinnandet av negativa egenskaper, vilket öppnar vägen för utvecklingen av positiva egenskaper som visdom, tålamod, medkänsla och kärlek. Detta är inte bara en förändring i beteende eller yttre reaktioner – det är en djup omvandling av själen, när en person lär sig att förstå sina känslor, att släppa negativitet för att ge plats åt tillväxten och omvandlingen av sitt inre jag.
Utvecklingen av dygder och strävan efter gudomliggörelse är liknande vägar som leder till uppnåendet av de högsta andliga värdena som ger själen sann andlig skönhet. När en person i allt högre grad fylls av egenskaper som ödmjukhet, kärlek, enkelhet och godhet, får hennes inre liv ett ljus som återspeglar gudomlig sanning. Själens dygdiga tillstånd, som formats genom ständigt andligt arbete, kommer inte så mycket till uttryck i enskilda gärningar som i hela strävan efter helighet och renhet, det vill säga i förgudningen av Gud.
Inom gemenskapen bidrar interaktion som bygger på ömsesidig hjälp och andlig enhet till spridningen av sådana värden som tro, hopp, kärlek och frälsning, eftersom den skapar en atmosfär av livlig, mänsklig kommunikation. I en sådan miljö blir alla en del av en enda helhet, där relationerna inte bygger på principen om hierarki, utan på grundval av ömsesidig respekt och deltagande. Som det står i en av källorna: "När kyrkan säger: 'Vi kommunicerar', betyder det att 'vi älskar varandra, vi är genomskinliga för varandra'. I kyrkan kommunicerar människor på avstånd mellan två friheter: min frihet och en annan människas frihet, utan att påtvinga varandra något. ... Bara kyrkan kan uppenbara mänsklighet, sann gemenskap för denna avhumaniserande värld." (Källa: 217_1082.txt).
Ett personligt exempel, när det manifesteras genom uppriktig tro, hopp och kärlek, blir en kraftfull stimulans för den andliga förnyelsen av samhället. När en människa dagligen strävar efter att korrigera sin själ, inte ger efter för världens frestelser, och utövar sina moraliska egenskaper, talar hennes handlingar högre än några ord. Som det står i en av källorna betraktas goda gärningar som en naturlig manifestation av tro och kärlek: "Goda gärningar är en naturlig manifestation av tro och kärlek. En kristen utan goda gärningar är som ett träd utan frukt" (källa: 215_1072.txt). Detta understryker att resultatet av personligt arbete med sig själv och en aktiv livsposition blir påtagliga bevis på sanningen om den inre tron.
Hamstring och girighet, särskilt när det åtföljs av brutala berikningsmetoder, leder till ökad fattigdom och social orättvisa av flera skäl. Först och främst genererar denna önskan om rikedom ackumulering av enorma förmögenheter, vilket inte förbättrar livet för de flesta människor, utan bara ökar kontrasten mellan rika och fattiga. Som en källa uttrycker det: "Så länge som all tillväxt av rikedom, som kallas materiellt framåtskridande, endast spenderas på att skapa stora förmögenheter, på att öka lyxen och på den ökade kontrasten mellan överflödets hus och behovets hus, så länge kan framsteg inte betraktas som verkliga och varaktiga" (källa: 275_1373.txt). Detta indikerar att materiella framsteg baserade på ackumulation bara fördjupar klyftan mellan de privilegierade och de missgynnade skikten i samhället.
Hur bidrar att övervinna negativa egenskaper och utveckla positiva egenskaper som visdom, tålamod, medkänsla och kärlek till processen av inre omvandling?
Hur återspeglar utvecklingen av dygder och strävan efter gudomliggörelse de högsta andliga värdena och ger själen sann andlig skönhet?
Varför och på vilket sätt bidrar interaktion inom gemenskapen, baserad på ömsesidig hjälp och andlig enhet, till att reproducera värdena tro, hopp, kärlek och frälsning?
Hur kan ett personligt föredöme och en uppriktig manifestation av tro, hopp och kärlek bli en källa till andlig förnyelse för samhället?
Varför leder samlande och kärlek till pengar, tillsammans med grymma metoder för att berika sig, till ökad fattigdom och social orättvisa?
