Sann lycka, enligt ovanstående material, förstås inte som en kortsiktig framgång eller ett yttre resultat, utan som en process av inre arbete och ständig utveckling, under vilken en person strävar efter att förkroppsliga de högsta, eviga värden som Gud har fastställt. Denna idé betonar att lycka uppstår just i processen av kontinuerlig andlig tillväxt, när själens inre tillstånd berikas och omvandlas, och inte bara när någon synlig framgång i världen uppnås. Med andra ord handlar sann lycka om att göra varje ögonblick till ett steg mot en djupare förståelse av ens natur och andliga syfte.
På grundval av det presenterade materialet kan man dra slutsatsen att uppnåendet av andlig fulländning inte är begränsat till att be till den Andliga Läraren, utan kräver ytterligare ansträngningar som syftar till att förvandla hjärtat och utveckla äkta kärlek till Gud. Citatet från källan 420_2096.txt nämner till exempel:
Längtan efter renhet som moralens högsta ideal innebär inte bara befrielse från synder och negativa egenskaper, utan också att dygderna aktivt formas och rotas i själen. En sådan självförbättring ställer en person inför uppgiften att inte bara motsvara ett visst ideal, utan i slutändan att överträffa andra i manifestationen av dygd. I processen att rena själen och odla de bästa egenskaperna hos sig själv uppstår en inre önskan att bevisa sin moraliska överlägsenhet – inte så mycket genom medfött värde eller värdighet, utan genom resultatet av hårt arbete för att eliminera negativitet och etablera högre moraliska standarder.
Den psykologiska aspekten av lycka definieras som ett tillstånd av absolut fullständighet, utan önskningar, eftersom man i detta tillstånd känner sig helt komplett, utan brist eller behov som ger upphov till nya ambitioner. När en person når maximal tillfredsställelse, "överväldigad av lycka", behöver han inte något mer, och alla önskningar faller bort som överflödiga. Detta innebär att sann lycka inte ligger i jakten på nya varor, utan i känslan av helhet och fullständighet, när det inte finns någon inre rörelse av passioner och ambitioner för något annat.
Strävan efter upplysning är inte ett slumpmässigt beslut eller ett ytligt sökande, utan kräver en fullständig nedsänkning i vår egen natur – endast genom en djup medvetenhet om våra sanna önskningar kan vi hitta ett sant "jag" som inte är maskerat av sociala roller och illusoriska bilder. Denna förståelse är nödvändig för att skilja vad som verkligen tillhör oss från påtvingade stereotyper och illusoriska ambitioner, och på så sätt finna harmoni inom oss själva.
Varför ses sann lycka som en process av ständig inre tillväxt och strävan efter gudagivna ideal, snarare än uppnåendet av ytlig framgång?
Är det möjligt att uppnå perfektion genom att be till den andlige Mästaren, eller är andra andliga handlingar nödvändiga?
Hur leder längtan efter renhet som moralens högsta ideal till en önskan att överträffa andra?
Varför definieras den psykologiska aspekten av lycka som ett tillstånd av absolut fullständighet, utan begär?
Varför kräver strävan efter upplysning en djup medvetenhet om ens sanna önskningar och en förståelse för ens roll i världen?
