Svaren från de presenterade källorna innehåller inte ett direkt uttalande om att det är förbudet mot religioner som är förebudet om Antikrists ankomst. Istället beskriver materialet en framtid där Antikrist försöker avskaffa traditionella trossystem och etablera en enda religiös doktrin där endast han och en falsk gud kommer att tillbes. En av källorna säger till exempel:
Den största skillnaden mellan lögn och illusion när det gäller den avsiktliga karaktären av deras förekomst är att lögn uppstår som en avsiktlig bedrägerihandling, när en person medvetet tar sig uppgiften att ersätta verkligheten med ett påhittat uttalande för att vilseleda en annan. En illusion, å andra sidan, är en felaktig eller felaktig uppfattning av verkligheten som inte dikteras av avsikten att lura, utan snarare är en oavsiktlig villfarelse eller resultatet av ett missförstånd.
Stolthet och falska föreställningar om ens egna förtjänster för sinnet ut ur klarhetens tillstånd just därför att sinnet börjar acceptera villfarelse som sanning och rycks med av självgodhet, vilket berövar det förmågan att skilja en sann andlig vision från en bedräglig. Det kan sägas att när en person, som gläds åt tanken på sin överlägsenhet, börjar omhulda sanningen inte som en objektiv verklighet, utan som sin egen skapelse, går det klara kriteriet för distinktion mellan sanning och villfarelse förlorad. Detta förvränger den andliga synen och gör den blind för gudomlig sanning.
Andligt bedrägeri förvränger själens sanna vision och hindrar klart tänkande, först och främst genom att införa falska, partiska och förföriska tankar i sinnet. När sinnet är "förgiftat av fördomar, förmörkat av falska tankar och ideal", som källan 9_42.txt säger, förlorar det förmågan att klart och skarpt skilja mellan sanning och villfarelse och gott och ont. Ett sådant sinnestillstånd jämförs med ett öga som inte längre ser sin väg klart, utan i stället vandrar, oförmögen att se hinder, vilket leder till felaktiga bedömningar och missuppfattningar av den andliga verkligheten.
Bedrägeriet manifesterar sig som en förvanskning av den sanna rättfärdigheten genom att ersätta det genuina begäret efter sanning med falskhet och självrättfärdigande. Den förvränger den andliga naturen när sinnet i stället för att söka det verkligt goda faller under bedrägeriets inflytande: människan rättfärdigar sina egna tillkortakommanden genom att ta sin tillflykt till tvetydiga ord, onda eder, hjärtats hemlighetsfullhet och överdriven självtillräcklighet. Ett sådant hycklande rättfärdigande förvränger den andliga tillvarons innersta väsen, eftersom den sanna rättfärdigheten, som är en återspegling av den primära bilden, ersätts av en falsk avbild, berövad förmågan att göra gott.