Vad finns det för anledningar till att man skjuter upp sin kallelse at
Baserat på de analyserade uppgifterna finns det flera anledningar till varför en person kan skjuta upp sin kallelse att bli en andlig lärare, även om det finns omen:1. Ofullkomlig inre förberedelse och omogenhet. Det finns en åsikt att det för en så stor och ansvarsfull sak är nödvändigt att gå igenom en lång mognadsprocess, och inte bara formell utbildning.
En av källorna konstaterar således: Och det är nödvändigt att kräva en lång förberedelse för klosterlivet, inte en formell förberedelse, inte en utbildning, utan mognad: kan denna person leva med Gud och endast med Gud, och utifrån denna gemenskap med Gud utföra sitt arbete, eller inte?.. Ur praktisk synvinkel innebär detta att många studenter inte kommer att ordineras i slutet av kursen, men de kommer i sinom tid att växa till det fulla måttet av sin mänsklighet." (källa: länk txt)2. Påverkan av miljön och yttre omständigheter. Familjer eller nära och kära kan oavsiktligt eller medvetet skapa hinder på den andliga strävans stig, till exempel en motvilja mot att stödja ytterligare studier eller till och med påtryckningar att överge ytterligare heliga strävanden. Det noteras att: Men när hon tillfrisknade började hon återigen hindra sin son från att studera teologi. Och till slut lämnade han den teologiska fakulteten, övergav sången och ruinerade sig själv förgäves." (källa: länk txt)3. Personliga inre hinder och kamp med sig själv. Vägen till andlig undervisning kräver inte bara en djup förståelse, utan också förmågan att komma till rätta med begränsningarna av sina egna krafter, en villighet att acceptera sin sårbarhet och förmågan att övervinna inre motsägelser. Ett av ordspråken lyder: – Undervisning förknippas ofta med att lärarens självkänsla kränks och att man känner sig missnöjd med sig själv. Därför måste läraren tro på sig själv och sin kallelse – och denna tro kräver paradoxalt nog djup ödmjukhet..." (källa: länk txt)4. Känslomässiga upplevelser och självkännedom. På vägen till att uppfylla ett ämbete kan en person möta djupa känslor, avundsjuka, en känsla av otillräcklighet och inre konflikter. En av författarna minns till exempel de år av studier, då själviska känslors inre eld störde den andliga utvecklingens fullhet: På grund av detta grät jag, avundades mina kamrater, upplevde svåra stunder, var irriterad över att mina talanger var svaga. Sjutton års studier skulle jag vilja kalla en oavbruten lidelse, brinnande i de själviska känslornas eld..." (källa: länk txt)Således kan en person, även i närvaro av omen, skjuta upp sin kallelse att bli en andlig lärare på grund av brist på inre mognad och förberedelse, yttre påtryckningar eller hinder från nära och kära och svårigheter att övervinna sina egna personliga känslomässiga och psykologiska hinder.Stödjande citat:Och det är nödvändigt att kräva en lång förberedelse för klosterlivet, inte en formell förberedelse, inte en utbildning, utan mognad: kan denna person leva med Gud och endast med Gud, och utifrån denna gemenskap med Gud utföra sitt arbete, eller inte?.. Ur praktisk synvinkel innebär detta att många studenter inte kommer att ordineras i slutet av kursen, men de kommer i sinom tid att växa till det fulla måttet av sin mänsklighet." (källa: länk txt)Men när hon tillfrisknade började hon återigen hindra sin son från att studera teologi. Och till slut lämnade han den teologiska fakulteten, övergav sången och ruinerade sig själv förgäves." (källa: länk txt)– Undervisning förknippas ofta med att lärarens självkänsla kränks och att man känner sig missnöjd med sig själv. Därför måste läraren tro på sig själv och sin kallelse – och denna tro kräver paradoxalt nog djup ödmjukhet..." (källa: länk txt)På grund av detta grät jag, avundades mina kamrater, upplevde svåra stunder, var irriterad över att mina talanger var svaga. Sjutton års studier skulle jag vilja kalla en oavbruten lidelse, brinnande i de själviska känslornas eld..." (källa: länk txt)