När man studerar funktionerna i hemkommunikation kan man märka att många familjer medvetet utesluter ord som kan orsaka negativa känslor eller associationer.

Språk och traditioner: Hur familjenormer formar vårt ordförråd

När man studerar funktionerna i hemkommunikation kan man märka att många familjer medvetet utesluter ord som kan orsaka negativa känslor eller associationer. Uppfostrade i en atmosfär där vissa termer förknippades med något oacceptabelt, lär sig barn inte bara att kommunicera, utan också att forma sin attityd till ord. Detta är inte så mycket ett formellt förbud som en djup intern assimilering av normer, där sådana begrepp som ekonomi, statliga institutioner eller social status ligger utanför hemmet och inte finner en plats i de vanliga talmönstren.

Detta tillvägagångssätt dikteras av önskan att bevara språkets renhet och prydlighet, samt att undvika konflikter och missförstånd som kan uppstå på grund av tvetydiga eller kontroversiella termer. Familjetraditioner och personliga känslor spelar en stor roll i hur vi uppfattar och använder ord, vilket återspeglar kulturella och känslomässiga attityder som ackumulerats under åren. På så sätt blir uteslutningen av vissa ord en slags symbol för respekt för kommunikationstraditionerna och önskan om harmonisk interaktion mellan människor.

Vilka ord eller uttryck utesluts medvetet från ditt ordförråd och vad kan ligga bakom ett sådant val?

Baserat på det presenterade materialet kan man säga att ord och uttryck som har en uttalad social, ekonomisk eller till och med kulturell konnotation, förknippade med vissa negativa attityder eller tabun, medvetet utesluts från lexikonet. Till exempel betonar en av källorna, som pekar på inflytandet från familjetraditioner och barndomskänslor, att ett antal termer – till exempel ord relaterade till statshierarkin, ekonomi, liksom ett antal relationer och händelser – aldrig har inkluderats i den vanliga hushållsvokabulären. Författaren noterar:

– Men det gick inte fram till oss, till mig. Till och med en rad ord, kring vilka skvallret vanligen utkristalliserar sig, har på ett avgörande sätt uteslutits ur hushållens vokabulär: tjänstgöring, överordnade, ordnar, utmärkelser, guvernörer och ministrar, pengar, lön, brudar och brudgummar, män och hustrur, födslar och dödsfall, begravningar och bröllop, präster och allehanda teologiska termer, judar och olika ömtåliga nationella frågor o.s.v., o.s.v. - det är omöjligt att räkna upp allting - dessa begrepp. tillsammans med många andra, var, åtminstone i mitt barnsliga sinne, tabu. Ingen förbjöd oss formellt att använda sådana ord och diskutera motsvarande begrepp – utom två: pengar och lön, som ansågs vara helt oanständiga." (källa: länk txt)

Från denna passage är det tydligt att vägran att använda dessa ord inte så mycket bestäms av ett externt förbud som det är en återspegling av internt internaliserade normer, där vissa begrepp förknippas med negativitet eller ansågs oanständiga. Ett sådant val kan bottna i en önskan att bevara en viss idé om anständig kommunikation, där språket, som bärare av kultur och personliga erfarenheter, inte bör belastas med termer som orsakar känslomässig eller social tvetydighet.

En sådan uteslutning av ord kan också motiveras av en önskan att undvika missförstånd och konflikter – trots allt uppfattas inte varje ord på samma sätt av olika människor, och samma termer kan framkalla olika associationer, från vilka det är önskvärt att skydda sig i kommunikationssammanhang.

Stödjande citat:
– Men det gick inte fram till oss, till mig. Till och med en rad ord, kring vilka skvallret vanligen utkristalliserar sig, har på ett avgörande sätt uteslutits ur hushållens vokabulär: tjänstgöring, överordnade, ordnar, utmärkelser, guvernörer och ministrar, pengar, lön, brudar och brudgummar, män och hustrur, födslar och dödsfall, begravningar och bröllop, präster och allehanda teologiska termer, judar och olika ömtåliga nationella frågor o.s.v., o.s.v. - det är omöjligt att räkna upp allting - dessa begrepp. tillsammans med många andra, var, åtminstone i mitt barnsliga sinne, tabu. Ingen förbjöd oss formellt att använda sådana ord och diskutera motsvarande begrepp – utom två: pengar och lön, som ansågs vara helt oanständiga." (källa: länk txt)