Sann kraft ligger i förmågan att be om och ta emot hjälp

Var och en av oss står inför stunder när det blir nödvändigt att stödja andra. Sann tillit är inte att ständigt visa sin styrka, utan att uppriktigt kunna be om hjälp när det behövs och erbjuda den till andra. Ett sådant tillvägagångssätt talar om inre mognad och skicklig balans, där stolthet ger vika för ärlighet mot sig själv.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt förmågan att skilja mellan små misstag och betydande nederlag. Om en person objektivt utvärderar sina handlingar blir även de misstag som verkar obetydliga en chans till utveckling och självförbättring. Men om man inte ser kritiskt på sig själv kan det leda till allvarliga motgångar när konsekvenserna av personliga misstag är förödande. Ibland händer det att även om en person inte är helt skyldig till det som händer, är de prövningar som har fallit på hans lott nödvändiga för andlig tillväxt och karaktärsdaning.

Den verkliga styrkan ligger alltså inte i att visa osårbarhet, utan i förmågan att upprätthålla inre klarhet, nyktert bedöma sina egna handlingar och, viktigast av allt, ta emot hjälp när det behövs. En sådan balans blir nyckeln inte bara till personlig framgång, utan också till en harmonisk utveckling av relationer med världen omkring dig.
Vad innebär det att visa svaghet hos en person och hur skiljer man ett mindre misstag från ett allvarligt misslyckande?
En persons svaghet är uppenbar i hans ständiga rädsla för att be om hjälp – för enligt en källa ligger sann styrka i självförtroende och förmågan att både sträcka ut en hjälpande hand till andra och ta emot hjälp utan att tillgripa en demonstration av osäkerhet eller ständiga bevis på sin styrka. Det vill säga, om en person är rädd för att be om hjälp är detta redan en signal om att han kan uppleva inre osäkerhet och svaghet, vilket inte krävs av någon som verkligen är stark (källa: 1746_8729.txt).

När det gäller skillnaden mellan ett mindre misstag och ett allvarligt misslyckande är det viktigt att vara uppmärksam på förmågan att objektivt utvärdera sina egna handlingar. Om en person kan ta en nykter titt på sina handlingar, kommer de misstag han gör sannolikt att vara obetydliga. Annars, när det inte finns någon objektiv bedömning av ens beslut och handlingar, ökar risken för att göra ett allvarligt misstag eller misslyckande. En annan aspekt som bör beaktas är relaterad till orsaken till händelserna: om den begångna handlingen är en följd av en personlig kränkning, så ligger felet i de allra flesta fall hos personen själv; Det finns dock sällsynta fall då en person inte är helt skyldig, och det som hände är nödvändigt för utvecklingen av hans själ (källa: 9_44.txt).

Således manifesterar sig manifestationen av svaghet genom en överdriven rädsla för att be om hjälp, och det är möjligt att skilja ett mindre misstag från ett betydande misslyckande genom förmågan att objektivt utvärdera och analysera sina handlingar, samt genom att förstå om det som hände är resultatet av personliga misstag eller ett förutbestämt nödvändigt livstest (källa: 99_491.txt).

Stödjande citat:
"Kinchev är sången "Var rädd, fråga och tro". Det vill säga raka motsatsen, motsatsen till den beryktade parollen. Innebörden av denna sång är att "om du sår i ett gott land", om du lever i enlighet med ditt samvete och med Gud, om du bygger ditt liv på en fast grund, kan du frukta, be och tro. Att vara rädd för att be om hjälp är ett uttryck för svaghet, eftersom den som verkligen är stark inte ständigt behöver bevisa det. Han kan själv be och ge en hjälpande hand. Naturligtvis är det inte lätt att odla styrka och viljestyrka hos sig själv. En gång läste jag om ett ortodoxt gymnasium, där det hålls lektioner om "Viljans fostran". Detta är ett mycket bra initiativ. Det är viktigt för en ung människa att veta att frihet inte är att vara släpphänt." (källa: 1746_8729.txt)

"Om något händer en person så händer det bara av två anledningar. För det första som en konsekvens av synd. Och om en person tänker noga och ber till Gud, kommer han att se att han oftast, i nittionio fall av hundra, är han själv skyldig. Men det finns ett fall av hundra när en person inte är direkt skyldig till det som hände honom, utan för sin själs utveckling måste han uthärda det. Därför att himmelriket är av en sådan natur att man endast kan gå in i det med en ren själ, som evangeliet säger: i bröllopskläder, det vill säga, det är nödvändigt att förbereda sig för detta inträde." (källa: 9_44.txt)

"Han är i samma position som någon vars ögonlock skulle ha vuxit ihop. Ögat är helt, törstar efter ljus, söker att se det, känner att det existerar; men de sammansmälta ögonlocken hindrar honom från att vara öppen och direkt träda in i gemenskap med Ljuset. Att anden befinner sig i en sådan position i de fallna är påtagligt uppenbart. Människan ville ersätta synen av anden med spekulation, sinnets mest abstrakta konstruktioner, idealisering; Men det blev aldrig något av det. Alla filosofiska metafysiker vittnar om detta. När en person inte kan utvärdera sin handling objektivt riskerar han att begå ett allvarligt misstag eller misslyckande." (källa: 99_491.txt)