Var och en av oss, på vår livsväg, är kallad till en unik och kraftfull förening med Gud, där det inte finns någon villkorlig jämlikhet, utan bara en speciell, inspirerande inställning i hjärtat.

Själens förvandling: En utmaning till djup enhet med Gud

Var och en av oss, på vår livsväg, är kallad till en unik och kraftfull förening med Gud, där det inte finns någon villkorlig jämlikhet, utan bara en speciell, inspirerande inställning i hjärtat. I denna process av inre förvandling upptäcker en person sin sanna identitet och får styrka och vägledning genom den Helige Andes gåva. Vår livsresa är inte så mycket en statusprestation som en djup tjänst till Guds nåd: varje handling, från den minsta till den största, är en återspegling av vår önskan att tjäna Treenigheten.

Denna andliga resa börjar med insikten om vår inre otillräcklighet och behovet av förvandling, som inte är begränsad till den yttre lydnaden av buden. Det är genom uppriktig självkännedom och oavbruten strävan efter gemenskap med Herren som vi genomsyras av en sann förståelse av vår roll i den här världen. Andlig vägledning hjälper oss att justera inte bara våra tankar utan också alla våra handlingar, och förvandlar små ansträngningar till en storslagen tjänst som ger liv och glädje som kommer från Gud.

Vår själs betydelse i vår relation med Gud bestäms inte av jämlikhet, utan av förmågan att öppna sig för nåd och inre förvandling. I dag är vi kallade att medvetet välja den andliga tillväxtens väg och sträva efter enhet med Kristus, som inte reduceras till ett enkelt uppfyllande av regler, utan är ett uppriktigt sökande efter frid och glädje i inre gemenskap med Herren. Denna förbindelse, baserad på en djup inre transformation, avslöjar individens sanna värdighet och vägleder oss mot ett liv fyllt av visdom och evig frid.

Hur kan vi tolka vår plats och betydelse i vårt förhållande till Gud?

Vår plats och betydelse i vårt förhållande till Gud passar inte in i jämlikhetsschemat, utan består i den speciella frammanade positionen hos själen, som får styrka och vägledning för inre förvandling och liv i Kristus. Denna tes består i det faktum att människans uppgift är att förvandla både den inre världen och de yttre handlingarna med hjälp av den Helige Andes nåd, så att alla hennes rörelser, både små och stora, förvandlas till Treenighetens tjänst. Som en av källorna säger:

När denna rastlösa tanke föds i honom, då förklarar ett samtal med dem som känner eller en bok för honom vad som pågår, och pekar på en väsentlig defekt i hans livsstruktur, en brist på uppmärksamhet för inre rörelser och självstyre. Han förstår att det kristna livets väsen består i att bli sinnet i hjärtat inför Gud i Herren Jesus Kristus, genom den Helige Andes nåd, och därifrån styra alla inre rörelser och alla yttre handlingar, för att vända allt inom sig själv, både litet och stort, till den treenige Gudens tjänst, efter att ha offrat till Honom helt och hållet i medvetande och frihet. (källa: länk txt)

Men denna förening med Gud innebär inte jämlikhet mellan Gud och människa. Förhållandet mellan dem bestäms av en särskild rättvisa, där en persons förtjänst, även om den är viktig, ligger inom ramen för handlingen i proportion till hans inre strävan och öppenhet för nåd. Detta anges enligt följande:

"De första är möjliga med fullständig jämlikhet i relationerna. Mellan Gud och människa finns ingen jämlikhet i relationerna, därför finns det bara quiadam modus iustitae (ett slags rättvisa) mellan dem, därför kan mänsklig förtjänst endast vara de congruo; Icke desto mindre är det en merit." (källa: länk txt)

Det vill säga, vår betydelse avgörs inte så mycket av status som av vår villighet och förmåga att upprätthålla en levande förening med Gud genom en inre medvetenhet om vår fattigdom och behovet av att vända oss till honom. En person som inser sin otillräcklighet och accepterar frälsningen i Kristus, får möjligheten att återförenas med Gud, inte bara genom yttre efterlevnad av buden, utan genom en djup inre förvandling.

Dessutom betonar detta tillvägagångssätt att sann värdighet och erkännande beror på det inre livet, vilket manifesteras genom lydnad till Kristi bud och strävan efter gemenskap med honom. Detta framgår av följande resonemang:

"Detta är kärnan i hans testamente till oss. Av detta är det självklart att de mer specifika punkterna i detta testamente gäller: 1) vägen till uppstigning till gemenskap med Jesus Kristus, 2) att vara i Gud efter gemenskap med Herren, och 3) att vara i kyrkan, där all kraft och alla medel för att åstadkomma båda finns. (källa: länk txt)

Således tolkas vår plats i vår relation med Gud som en uppgift som kräver personlig förvandling: vi är inte jämlika med Gud av naturen, men det är genom önskan att kommunicera med honom, genom medvetenheten om våra inre svagheter och den ständiga strävan att hålla hans bud, som vi blir bärare av sant liv, frid och glädje som kommer från Gud.

Stödjande citat:
"När denna rastlösa tanke föds i honom, då förklaras ett samtal med dem som vet eller en bok för honom... att vända sig till den Treenige Gudens tjänst, efter att ha offrat till Honom helt och hållet i medvetande och frihet." (källa: länk txt)
"De första är möjliga med fullständig jämlikhet i relationerna. Det finns ingen jämlikhet i relationerna mellan Gud och människa, så det finns bara quiadam modus iustitae... Icke desto mindre är det en merit." (källa: länk txt)
"Detta är kärnan i hans testamente till oss. Av detta är det självklart att de mer specifika punkterna i detta testamente gäller: 1) vägen till uppstigning till gemenskap med Jesus Kristus, 2) att vara i Gud efter gemenskap med Herren, och 3) att vara i kyrkan..." (källa: länk txt)