Från barndomen lär vi oss att uppfatta oss själva genom prismat av andras åsikter, och det är denna erfarenhet som lägger en solid grund för både strävan efter excellens och bildandet av självkänsla.

Sociala normer: grunden för motivation och källan till interna motsätt

Från barndomen lär vi oss att uppfatta oss själva genom prismat av andras åsikter, och det är denna erfarenhet som lägger en solid grund för både strävan efter excellens och bildandet av självkänsla. Redan i ung ålder börjar barnet känna sitt värde beroende på hur det bedöms av släktingar och andra. Denna mekanism hjälper å ena sidan till att identifiera ideal som är värda att sträva efter, och å andra sidan sätter den press på att ständigt kontrollera sina handlingar för att inte orsaka förlöjligande eller förakt.

Den huvudsakliga dynamiken i personlighetsbildning är att sociala förväntningar kan bli ett kraftfullt bränsle för självförbättring om du fokuserar på den inre önskan att vara bättre än igår. Men när ständig värdering råder över personliga önskningar uppstår en känsla av otillräcklighet, och rädslan för social fördömelse paralyserar även de mest vågade företag. Föräldrarnas attityder tillför ytterligare en aspekt till denna process: de ideal som fastställs i uppfostran kräver ofta inte bara konformitet, utan också att man överträffar sina egna prestationer, vilket kan fungera både som en inspirationskälla och en orsak till interna konflikter.

Sammanfattningsvis är det värt att notera att sociala normer inte bara formar vår yttre syn, utan också vår inre värld. De stimulerar utvecklingen av höga ideal och önskan om tillväxt, men samtidigt kan de ge upphov till tvivel och rädslor. Att förstå denna dualitet är viktigt för att lära sig att använda yttre tryck som en motor för utveckling, samtidigt som man behåller inre harmoni och självvärde.

Hur påverkar sociala normer och förväntningar som formas från barndomen önskan att bli bättre, mer framgångsrika och mer bekväma, och hur påverkar detta självkänslan?

Sociala normer och förväntningar som är rotade i barns erfarenheter lägger grunden för bildandet av både önskan om självförbättring och självkänsla hos individen. Å ena sidan börjar barnet utvärdera sig själv genom prismat av andras attityd, och detta är vad dess egen känsla av värdighet bygger på. Således, som det står i en av källorna, "Barn bildar en attityd mot sig själva baserat på hur andra behandlar dem. Genom att försumma barnet minskar du dess självkänsla. Om ett barn inte får vad det behöver, anser han sig inte vara värd uppmärksamhet..." (Källa: länk txt, sida: 2167). Detta innebär att socialt godkännande, eller brist på sådant, blir en avgörande faktor för självkänslan, vilket tvingar barnet att sträva efter att uppfylla andra människors förväntningar.

Å andra sidan skapar den ständiga närvaron av sociala krav och utvärderingar från omgivningen ett tryck som manifesterar sig i en djup känslighet för socialt fördömande. En vuxen som har lärt sig normer för beteende från barndomen upplever ofta rädsla för förlöjligande eller förakt, vilket kan paralysera även de bästa företagen: "I många av våra inre rörelser höjer vi oss ofta inte över den projektiva självkarakteriseringen. Vi är alltid extremt känsliga för hur vårt agerande kommer att se ut; Rädslan för förlöjligande, förakt och vårdslöshet förlamar ofta våra bästa och ädlaste rörelser. Det är här som det sociala trycket kommer till sin fulla kraft..." (Källa: länk txt, sida: 318). Således kan pressen från sociala normer förvandlas till en källa till konstant självkontroll och önskan att "bli bättre", inte så mycket för sin egen tillfredsställelse som för att undvika skuld.

Uppfostran spelar också en viktig roll, vilket ofta kräver att barnet inte bara uppfyller föräldrarnas förväntningar, utan till och med överträffar dem. Det ideal som föräldrarna sätter upp blir riktlinjerna för att uppnå framgång och perfektion. Ett av talesätten lyder: "Att uppfostra ett barn innebär att man hela tiden utbildar sig. Låt ditt barn vara bättre än du. 'Eleven har överträffat läraren' – det borde vara utbildningens huvudmål..." (Källa: länk txt, sida: 559). Detta indikerar att sociala förväntningar etablerar en önskan om konstant tillväxt och förbättring, vilket å ena sidan kan motivera och å andra sidan skapa interna konflikter om en person inte känner inre harmoni med de uppsatta idealen.

Från barndomen påverkar de sociala normer och förväntningar som bildas en persons önskan att bli bättre, mer framgångsrik och att uppfylla samhällets ideal. Denna process är dock tvåfaldig: å ena sidan bidrar den till utvecklingen av höga ideal och motivation, och å andra sidan kan den orsaka en känsla av otillräcklighet och rädsla för socialt fördömande, vilket påverkar självkänslan negativt.

Stödjande citat:
"Barn bildar en attityd till sig själva utifrån hur andra behandlar dem. Genom att försumma barnet minskar du dess självkänsla. Om ett barn inte får vad det behöver, anser han sig inte vara värd uppmärksamhet..." (källa: länk txt, sida: 2167)
"Ofta, i många av våra inre rörelser, är vi, vuxna... Rädslan för förlöjligande, förakt och vårdslöshet förlamar ofta våra bästa och ädlaste rörelser. Det är här som det sociala trycket kommer till sin fulla kraft..." (källa: länk txt, sida: 318)
"Att uppfostra ett barn innebär att man utbildar sig själv hela tiden. Låt ditt barn vara bättre än du. "Eleven har överträffat läraren" – det borde vara utbildningens huvudmål. (Källa: länk txt, sida: 559)