Högre rättvisa: Gudomlig lag eller ett spel i sinnet?

Frågan om den högsta rättvisan ger lidelsefullt bränsle åt kontroverser i skärningspunkten mellan tro, förnuft och tradition. Å ena sidan finns det en övertygelse om att rättvisan har en gudomlig grund, en oföränderlig och absolut lag som står över mänskliga påbud. Tänkare som John Cook och John Owen hävdar att det är Guds lag som tillhandahåller de grundläggande principer som är nödvändiga för att samhället ska kunna existera, och att högre moraliska standarder ger särskilda grupper rätt att kritisera eller ompröva traditionella lagar. Detta synsätt är inspirerande i sin oföränderlighet och styrka, eftersom det bygger på erkända auktoriteter som kan styra samhällsutvecklingen på den sanna rättvisans väg.

Det finns dock en annan sida av debatten. Kritiker av traditionella uppfattningar om högsta rättvisa påpekar att det mänskliga sinnet, när det försöker tolka naturrätten, oundvikligen förvränger sin ursprungliga avsikt. I stället för en enda och absolut rättviseprincip får vi en uppsättning normer som formas under inflytande av omständigheter, sedvänjor och den kollektiva opinionen. En sådan syn på rättvisa, där modetrendernas förändring visar sig vara lika kraftfull som logik och gudomlig uppenbarelse, får oss att tvivla på existensen av en enda högsta åtgärd.

Till syvende och sist förblir frågan om huruvida den högsta rättvisan existerar som en obestridlig gudomlig lag eller är en produkt av mänsklig tolkning öppen. Vart och ett av tillvägagångssätten har sin egen övertalningsförmåga och återspeglar ett djupt dilemma mellan tron på det absoluta och erkännandet av det mänskliga sinnets föränderlighet. Det är i denna motsägelse som en dynamisk diskussion föds, som kan inspirera till sökandet efter svar och en omprövning av själva begreppet rättvisa.
Finns det en högre rättvisa, och vilka argument kan bekräfta eller motbevisa dess existens?
Svaret på frågan om existensen av högsta rättvisa är komplext och beror på vilken auktoritetskälla som erkänns som grund för rättvisa. Å ena sidan finns det argument för att den högsta rättvisan verkligen existerar som ett slags grundlag som står över den jordiska lagstiftningen, och å andra sidan finns det argument som pekar på att rättvisebegreppet är underkastat mänsklig perversion.

En del författare hävdar att rättvisan har en högre grund och att den härstammar direkt från Guds lag. Till exempel lägger John Cook fram ståndpunkten att Guds lag är en "helig och rättvis" kraft som bär på grundläggande principer, utan vilka den mänskliga gemenskapen inte kan existera:
"För att vara rättvis... Guds heliga och rättvisa lag är den grundläggande lag utan vilken det mänskliga samhället inte kan bevaras; Den står över sedvanerätten. "Principen att en kung inte kan göra fel strider mot förnuftet och därför mot lagen. Även om den avkunnades av tusen domare, skulle den inte kunna göra den till en lag'" (källa: 1075_5373.txt).

En liknande uppfattning delas av John Owen, som menar att de högsta principerna för rättvisa är inneboende i Guds design och manifesteras genom särskilda gruppers utvaldhet och särskilda ansvar, vilket ger dem moralisk rätt att utmana traditionella lagar (källa: 1075_5373.txt).

Å andra sidan finns det argument som pekar på problem med att etablera en enda och oföränderlig princip om högsta rättvisa. Kritiker av naturrätten betonar därför att även om den existerar, så har det mänskliga sinnet i processen att tolka denna lag förvrängt den till oigenkännlighet:
"Naturrätten existerar naturligtvis, men den, liksom allt annat, har fullständigt förvanskats av detta vårt sköna och ytterst perverterade förnuft..." (källa: 1258_6289.txt).

En annan aspekt av diskussionen är att begreppet rättvisa ofta definieras av en gemensam sedvänja och kollektivavtal, snarare än av en strikt logisk eller gudomlig måttstock. En kommentator noterar att
"Den ene ser rättvisans väsen i lagstiftarens auktoritet, den andre i monarkens behov, den tredje i den allmänt accepterade sedvänjan; Det sista påståendet är det mest övertygande, ty om vi bara följer förnuftets argument, finns det ingen rättvisa i världen som skulle vara orubbligt rättvis..." (källa: 1258_6289.txt).
Detta tyder på att även allmänt accepterade normer för rättvisa kan vara föränderliga och beroende på sammanhanget och situationen.

Således kan existensen av högsta rättvisa bekräftas om gudomlig lag anses vara det högsta måttet, som John Cook och John Owen (källa: 1075_5373.txt). Samtidigt ifrågasätter förespråkare för idén att naturrätten och den rationella förståelsen av rättvisa oundvikligen är föremål för förvrängning av det mänskliga förnuftet möjligheten att etablera en objektiv högsta princip (källa: 1258_6289.txt).

Sammanfattningsvis kan man säga att frågan om existensen av högre rättvisa fortfarande är öppen, eftersom argumenten från dess anhängare bygger på idén om gudomlig lag som den första principen, medan kritiker pekar på komplexiteten och motsägelsen i mänsklig tolkning även av de normer som uppfattades som högsta.

Stödjande citat:
"För att vara rättvis mot Aristoteles ... "Principen att en kung inte kan göra fel strider mot förnuftet och därför mot lagen. Även om den avkunnades av tusen domare, skulle den inte kunna göra den till en lag'" (källa: 1075_5373.txt).

"Naturrätten existerar naturligtvis, men den, liksom allt annat, har fullständigt förvanskats av detta vårt sköna och fullständigt perverterade förnuft..." (källa: 1258_6289.txt).