I dagens värld, där religiös identitet ofta visar sig vara mer dekorativ än praktisk, är det viktigt att titta på de verkliga indikatorerna.

Objektiv kristendom: Måttet på tro i gärningar

I dagens värld, där religiös identitet ofta visar sig vara mer dekorativ än praktisk, är det viktigt att titta på de verkliga indikatorerna. Det räcker inte att bara proklamera sitt engagemang för kristendomen – sann tro kommer till uttryck i vardagliga handlingar. Sociologiska studier visar att indikatorn för deltagande i religiösa riter, oavsett om det är regelbunden nattvard i katolska länder eller läsning av evangeliet hemma i protestantiska länder, är en mer tillförlitlig indikator på trons inflytande på en persons liv. Sådana uppgifter hjälper till att undvika subjektivitet, när religion förknippas med nationell identitet och bara förblir en symbol. Exemplet från Frankrike visar tydligt att även om många förklarar sig bekänna till katolicismen, är det bara en liten del av dem som faktiskt regelbundet deltar i mässan, vilket understryker skillnaden mellan ord och handling. Denna studie är en påminnelse om att den verkliga innebörden av en tro inte mäts i antalet uttalanden, utan i det verkliga engagemanget i religiös utövning som påverkar det dagliga beteendet.

Hur kan man objektivt bedöma vilket land som anses vara det mest kristna utan patriotism?

För att objektivt bedöma vilket land som anses vara det mest kristna bör man inte förlita sig på patriotiska slagord eller subjektiva uttalanden, utan på faktiska data som visar hur kristen tro påverkar människors dagliga liv. Som en studie utförd av sociologer visar är ett viktigt kriterium inte bara en trosbekännelse, utan praktik: hur mycket tron påverkar de dagliga handlingarna, vilka ritualer och ceremonier som regelbundet iakttas. I katolska länder är det objektiva måttet till exempel uppgifter om hur många som deltar i nattvardens sakrament på särskilda religiösa dagar, som skärtorsdagen, och i protestantiska länder uppskattas om en person läser evangeliet hemma eller om hans bekantskap med Bibeln är begränsad till söndagsgudstjänster.

För en objektiv bedömning av kristendomen i landet är det därför nödvändigt att förlita sig på indikatorer för regelbunden religionsutövning. Detta bidrar till att undvika snedvridning av resultaten på grund av patriotiska sympatier, där människor kan tillägna sig kristendomen som en del av den nationella identiteten utan att återspegla trons verkliga inverkan på deras liv. Ett exempel är en studie där man i Frankrike fann att endast 10 procent av den vuxna befolkningen faktiskt är praktiserande katoliker, trots att det totala antalet katoliker som uppger sig vara katoliker är betydligt högre – utövarna utgjorde endast 13 procent av denna grupp.

Stödjande citat:
"Det finns en (mycket förbryllande) parallell mellan evangeliets utsaga och sociologins data. Sociologer har sina egna kriterier för att identifiera antalet verkligt religiösa människor: det är nödvändigt att ställa frågan om inflytandet av religiösa övertygelser på en persons dagliga liv. Påverkar tron hans handlingar? I katolska länder räknas antalet församlingsmedlemmar enligt antalet kommunikanter på skärtorsdagen (minnesdagen för den sista måltiden, det vill säga den första nattvarden). Det visar sig om en person går till bikt och mässa. I protestantiska länder frågar sociologer om en person läser evangeliet hemma eller om han bara hör Bibeln på söndagsmötena. I Frankrike visar en undersökning från 1986 att endast 10 % av den vuxna befolkningen faktiskt är praktiserande katoliker (med regelbunden närvaro i mässan). Dessutom utgör praktiserande katoliker endast 13 procent av alla människor som har förklarat sig ansluta sig till katolicismen." (källa: länk txt)