Avlösningens kraft: När Gud finner dig

I dagens andliga sökande är vi ofta övertygade om att för att möta det gudomliga är det nödvändigt att ständigt sträva och flitigt söka. Men verklig visdom är att släppa ansträngningen, för Guds sanna närvaro bor redan inom oss. I detta tillstånd av inre nåd försvinner önskan att äga och uppnå något yttre mål, och en person är redo att ta emot strålglansen av gudomlig kraft, som öppnar sig helt oväntat.

Den grundläggande idén i läran är att försök att förtjäna eller erövra Gud endast visar vårt avstånd från den djupaste sanningen, när den Heliges närvaro inte kräver bevis eller ansträngning. Tillståndet av inre harmoni, när förväntningar och gissningar bleknar i bakgrunden, blir en grogrund för att möta honom. Det är i de stunder då vi släpper begäret att hitta något externt som vårt hjärta öppnar sig för att ta emot sann kärlek och barmhärtighet.

Sann enhet med det gudomliga sker alltså inte genom ett ihärdigt sökande, utan i ett tillstånd av tillitsfull acceptans och inre förvandling. När vi inser att sökandet efter Gud ofta bara distanserar oss från hans närhet, får vi avlösningens kraft som gör att Gud kan hitta oss när vi minst anar det. Det är en inbjudan att leva medvetet, att acceptera fullheten av medvetande och nåd som redan finns i djupet av våra själar.

Hur kan vi tolka tanken att den som inte söker Gud redan har funnit honom i ett andligt sökande?

I samband med det andliga sökandet innebär denna idé att Guds sanna närvaro inte alltid uppenbaras genom ett ihärdigt, ofta desperat sökande – tvärtom finns den redan inom oss och manifesterar sig när vi släpper begäret att äga eller uppnå. Det vill säga, den som inte strävar efter Gud som något externt eller ouppnåeligt är redan i ett tillstånd av nåd för att möta honom.

Som en av källorna säger: "Och när han inser att han själv aldrig kommer att finna Gud, då finner Gud honom plötsligt. Så att en person inte tror att han förtjänar Gud, på något sätt tjänar. Gud kommer när Han inte är väntad eller spådom, och plötsligt finner han en människa" (källa: länk txt). Det betonas här att försök att få Gud genom ansträngning bara visar att en person är skild från det sanna tillståndet när Han redan är närvarande.

Denna lära påminner oss också om att sökandet inte består i att samla meriter eller uppnå något ideal, utan tvärtom är det just i det tillstånd när en person inte känner ett behov, i strävan efter Gud, som hon finner sig öppen för hans barmhärtighet och närvaro. Med andra ord, om en person upphör att uppfatta Gud som ett mål som ska erövras och börjar leva i medvetenheten om den nuvarande nåden, då kan vi säga att han redan har funnit den, även om han inte medvetet följde det traditionella sökandet (källa: länk txt).

Tanken att "den som inte söker Gud har redan funnit honom" kan alltså tolkas som att sann förening med Gud inte kommer när vi finner honom genom våra ansträngningar, utan när vi tillåter Guds närvaro att manifestera sig i oss på egen hand. Detta vittnar om den djupa aspekten av den andliga vägen, där sökandet ger vika för acceptans och inre förvandling.

Stödjande citat:
Och när han inser att han själv aldrig kommer att finna Gud, då finner Gud honom plötsligt. Så att en person inte tror att han förtjänar Gud, på något sätt tjänar. Gud kommer när han inte är väntad och spådomar plötsligt finner en människa." (källa: länk txt)

"Då", säger jag, "den som söker Gud, Gud är barmhärtig mot honom, och var och en som Gud är barmhärtig mot är välsignad. Följaktligen kommer den som söker också att bli välsignad. Och den som söker, han har ännu inte fått vad han önskar. Därför skall den bli välsignad som inte har vad han önskar." (källa: länk txt)