Styrka i sårbarhet: Varför du bör riskera att vara dig själv

Du kanske känner att du agerar klokt genom att bygga murar runt dina känslor och undvika energivampyrer vid varje tillfälle, men låt oss vara ärliga – att låsa in dig gör dig kallare och ensam än en smörgås i kontorets kylskåp på söndagskvällen. Du vill inte vara avtrubbad och isolerad och klamra dig fast vid ditt känslomässiga paraply under ett betongtak, eller hur? Visst, du kommer att undvika ett par stormar, men du kommer också att gå miste om allt starkt solsken, oväntat stöd och de spontana stunderna av skratt med människor som verkligen förstår dig.

Världen är hård: vart du än tittar inspirerar samhället till att fasthet är framgångens valuta, du kan inte låta någon märka dina svagheter, du måste klaga tyst och att erkänna att dina känslor är mjukare än granit är definitivt tabu. Men allt detta självförsvar förvandlar dig till en mästare på emotionell poker, som tyst ropar "hej" till ditt eget eko. Detta är inte livet – det här är överlevnad på en diet av unken, återvunnen luft.

Låt oss inse det: varje gång du smäller igen dörren för din egen sårbarhet stänger du inte bara ute kritik och cyniker, du stänger också ute allierade, mentorer, vänner och den sällsynta gnistan av sann kontakt. Ett team som döljer sina tvivel förvandlas till en grupp robotar, inte visionärer. En familj som föredrar pinsam tystnad framför ärliga samtal blir känslomässigt dränerad, som en kaktus i en snöstorm. Vill du se de bästa åren i ditt liv bakom glaset? Utan en riktig anslutning är allt du kommer att ha ett oändligt flöde på din telefon, tomt prat och den tråkigaste komfortzonen.

Du kan vänta på att världen ska förändras, eller så kan du skriva om ditt manus här och nu. Samla inte på dig nya lager av emotionell rustning, byt ut den mot den skrämmande stora risken att öppna upp – åtminstone lite. Det innebär att våga säga en obekväm sanning på jobbet, att verkligen berätta för en vän vad som håller dig vaken om nätterna eller att erkänna att du är vilse istället för att låtsas ha kontroll. För det är då du kommer att hitta tillit, kreativitet och sann vänskap – den typ av vänskap som ger dig styrkan att gå upp på morgonen och börja om och om igen.

Låt inte rädslan skriva din historia. Bli först med att öppna. Säg vad du känner, även om rösten darrar. Att vänta på att någon ska sänka skölden först innebär att vänta för evigt och i slutändan förbli samma ensamma bältdjur som kommer att bli ihågkommen för något helt annat än vad du drömmer om.

Varje extra lager av självskydd verkar vara en försäkring mot smärta, men i verkligheten skär det bara av kärleken, glädjen och möjligheterna som väntar dig bara en risk bort. Så öppna grindarna - även om du blir lite blöt, men du kommer äntligen att känna värmen som du saknat så mycket. Världen behöver inte din felfria rustning, den behöver ditt öppna, ärliga, oskyddade hjärta. Det är det enda sättet att verkligen höra till.