Paradoxen mellan att ta hand om människor och att jaga indikatorer: hur man slutar svänga på denna gunga

Den största paradoxen i moderna företag är inte alls gömd i komplexa diagram eller gömd bakom fashionabla ledningsslogans – den ser oss rakt i ansiktet där "Människor är huvudsaken!" kolliderar direkt med "Dubbla indikatorerna till varje pris!" Varje chef och medarbetare känner denna motsägelse av egen erfarenhet. Om du fokuserar på resultat och får ut det mesta av ditt team försvinner kreativiteten – och motivationen försvinner snabbare än en kopp kontorskaffe svalnar på måndagsmorgonen. Men genom att betona välbefinnande och balans mellan arbete och privatliv blir vinsterna lika pålitliga som en uppblåsbar soffa på ett piggsvinsparty. Klassiker i genren: vackra på pappret, men faktiskt ofta sorgliga – särskilt när kvartalsrapporterna närmar sig.

Det finns överallt. Ju mer företag främjar empati och flexibilitet, desto mer uttalad blir den interna motsättningen. Pressen basunerar ut fria scheman och glada lag, och inne på avdelningarna springer man ett maratonlopp från en deadline till en annan, sprider ut sig tills ambitionerna upplöses i trötthet. KPI:er som fokuserar på resultat samexisterar med slogans om "mänsklig strategi" – hand i hand för att bryta utbrändhet. Cheferna balanserar mellan önskan att tillfredsställa investerare och uppmaningarna "människor är den viktigaste tillgången!" Det är som att kombinera en yogaretreat på elitnivå och företagsträning på samma dag: smärtan kommer garanterat att finnas kvar, och inte bara i kroppen.

Det är dags att ärligt erkänna att dra företaget mellan dessa ytterligheter, i hopp om att hitta harmoni, är vägen till medelmåttighet och irritation, och affärsstrategin spricker i sömmarna under det första stressiga kvartalet. Fortsätt att sträcka dig, så kommer de tunna trådarna i grödan att gå sönder. Det är synd att ett sådant uppbrott inte ger en efterlängtad semester, utan slutar med massutbrändhet! (Det finns en märklig logik i detta: det verkar som om det enda sättet att ta en paus är att vänta på att hela systemet ska kollapsa.)

Beslut? Det är dags att skriva ett nytt kapitel – och en strategi som inte pendlar mellan ytterligheter. Börja med en hänsynslös självbedömning: ställ dig själv frågor ("Är vi ett team eller bara en transportör?", "Är resultatet verkligen det viktigaste?"). Skapa en miljö av medveten, energisk balans där hållbarhet och omsorg om människor vävs in i företagets DNA, snarare än limmas ovanpå. Ekonomisk hållbarhet och verklig medarbetaromsorg är inte alls en motsättning: de är två motorer som tillsammans lyfter organisationen högre.

Nog om den utmattande svängningen mellan att bry sig om människor och jakten på segrar. Gör balansen till det nya imperativet: behåll spänningen, utnyttja dess energi och gå framåt med beslutsamhet och hastighet. Vänta inte på att sprickor ska uppstå – utveckla hela systemet, inte bara förbättra siffrorna. Skapa en verksamhet där det inte är för att teamet har gett upp, utan för att ni tillsammans har hittat ett sätt att överträffa alla förväntningar.